Hans levande dröm

Den 15 januari skulle Martin Luther King ha fyllt 80 år. Sören Sommelius reste nyligen till de orter i Södern där medborgarrättsrörelsen tog sina första steg. Och han ser Martin Luther Kings arv leva upp med Barack Obama.

Kultur. I have a dream… Jag har en dröm…

Martin Luther King talade den 28 augusti 1963 från Lincoln Memorial i Washington till 250 000 människor på medborgarrättsrörelsens demonstration. Talet väckte starka känslor i en hel värld. King talade om förtrycket av USA:s negrer (med hans språkbruk), av svarta, som då ännu hundra år efter slaveriets upphävande var kedjade av segregering och fattigdom. Än mer talade han om en annan och bättre värld:

”Jag har en dröm om att en dag kommer sönerna till före detta slavar och sönerna till före detta slavägare kunna sitta tillsammans vid broderskapets bord på Georgias röda kullar.”

Det sjutton minuter långa talet hörs också i vår tid. Det har rankats till 1900-talets bästa och viktigaste tal i USA. Sedan två år finns det utlagt på Youtube, där det har setts av mer än fem miljoner människor.

King fick 1964 Nobels fredspris för sitt arbete i USA med icke-våld mot segregering och rasdiskriminering och han var då den dittills yngste pristagaren. King mördades den 4 april 1968 på Lorrainemotellet i Memphis Tennesse, bara 39 år gammal. En värld chockades.

Den 15 januari i år skulle han ha fyllt 80.

Motellet där King mördades är nu museum, liksom hans födelsehus i Atlanta och kyrkorna där han arbetade. Många städer har gator och platser uppkallade efter honom. Han har fått en egen nationell helgdag. Martin Luther King har blivit en ikon. Men lever hans drömmar i dagens USA? Och har den svarta minoriteten fått det bättre?

– Yes we can… Ja, vi kan…

Det var något i Barack Obamas sätt att uttrycka sig som påminde om Martin Luther King. Obama vågar formulera drömmar om en rättvisare värld och det han sa berörde miljoner människor, även mig. För ett år sedan läste jag Barack Obamas böcker. När jag insåg att den unge svarte senatorn från Chicago hade en reell chans att bli USA:s näste president fick det mig att under några oktoberveckor i valkampanjens slutskede resa i Martin Luther Kings fotspår och i Medborgarrättsrörelsens amerikanska Södern, till de platser där King och andra med livet som insats bekämpat inskränkthet, förtryck, rasism och extremism.

Från det perspektivet följde jag valdebatten. Det var en givande infallsvinkel. Obama hänvisade ofta till King i sina tal. De frågor som engagerade Martin Luther King är dessvärre nästan lika aktuella i delar av dagens USA.

King kämpade mot Vietnamkriget. Obama vill avsluta USA:s krig i Irak. Men den blivande presidenten är knappast ickevåldsanhängare. Han är också en produkt av det amerikanska politiska systemet och kommer att tvingas till nesliga och pragmatiska kompromisser. Hans övergripande mål är att ena det amerikanska folket och att återupprätta USA:s internationella anseende som aldrig varit så lågt som nu. Det återstår att se vad han kommer att kunna uträtta.

Tänk om, funderar jag, tänk om också Obama stått för icke-våld …

Den 28 augusti 2008 accepterade Barack Obama det demokratiska partiets nominering – samma dag som Martin Luther King 45 år tidigare hållit sitt ”I have a dream”-tal inför hundratusentals åskådare i Washington.

”Jag har en dröm”, sa King 1963, ”om att mina fyra små barn en dag kommer att leva i ett land, där de inte blir dömda efter sin hudfärg utan efter sin karaktär. Den drömmen har jag i dag.”

Obama knöt i sitt tal den speciella dagen an till det King hade sagt. Och på Youtube klippte man samman de båda talen till ett:

www.youtube.com/watch?v=dA1LaVhmlRs

Rosa Parks vägrade i Montgomery Alabama att lämna sin plats på bussen åt en vit passagerare. Det var så allt började, den förste december 1955 i en del av USA som hade stora likheter med apartheids Sydafrika. Busschauffören James Blake skrek åt henne, men hon satt kvar. Polis tillkallades. Rosa Parks fördes till polisstationen som brottsling, man tog hennes fingeravtryck.

Men de svarta reagerade och agerade. De hade fått nog, också av att skymfas av chaufförerna som kallade dem ”svartingar”, ”svarta apor” och ”svarta kossor”. Under en 385 dagar lång aktion bojkottades de kommunala bussarna, tills bolagets segregering upphörde. Ledare var den då bara 25-årige baptistpastorn Martin Luther King. När hans hus bombades under kampanjen svarade han med att mana till icke-våld.

Under aktionens början skrev en kvinna en insändare i Montgomery Advertiser, där hon jämförde bussprotesten med Gandhis rörelse i Indien. Snart var Mahatma Gandhi välkänd i Montgomery och ickevåldsmotståndet blev rörelsens taktik.

King besökte 1959 Indien och träffade Gandhis anhängare och släktingar. I ett tal i Indien berättade han att besöket lärt honom att ickevåld är ”det mest kraftfulla vapnet för förtryckta människor i deras kamp för rättvisa och mänsklig värdighet”. I ”Martin Luther King – En självbiografi” skriver han efter Indienresan: ”Jag var överlycklig över att gandhierna tog emot oss med öppen famn. De lovprisade våra försök med ickevåldsmotstånd i Montgomery”.

Andra avgörande händelser inträffade i Birmingham Alabama, där ickevåldsaktioner inleddes 1962, inspirerade av bussbojkotten i Montgomery. Ledare för kampen i vad som då var en av USA:s mest segregerade städer blev återigen King. Baptistkyrkan vid 16:e gatan blev aktionens högkvarter – och därmed också mål för extremistvåld.

Ku Klux Klan var på 60-talet en realitet i sydstaterna, där organisationen på många ställen var allierad med lokala poliser. Birminghams brutale polischef Eugene ”Bull” Connor” var medlem av klanen. Det var på Connors tid som klanen 1963 bombade baptistkyrkan vid 16:e gatan i Birmingham. Fyra unga flickor i söndagsskolan dödades.

En oktobersöndag i höstas satt jag själv i kyrkan under mässan, med bara svarta kyrkobesökare. Vaggande musik fick känslorna att vibrera. Några äldre damer med stora hattar i starka färger verkade ha kommit direkt från Kings tid.

King använde ickevåld mot segregeringen. Svarta la sig på knä i vita kyrkor för att be. Sit-in-aktioner på ”endast-för-vita”-lunchrestauranger och bibliotek var vanliga. Det hände att vita besökare spottade på de svarta demonstranterna, tills de senare greps av polis och fyllde stadens fängelser. Brandsprutor och polishundar användes mot demonstranterna.

Framför Baptistkyrkan vid 16:e gatan ligger Kelly Ingram Park, ”En plats för revolution och försoning”, där deltagarna i olika aktioner som ”barnens marsch” samlades. Jag följer en cirkelformad gång genom parken, en ”Freedom walk”, från Martin Luther King-statyn, förbi skulpturer där polis sprutar vatten på demonstranter eller hetsar polishundar mot dem. Bredvid kyrkan ligger ”Birmingham Civil Rights Institute”, som skildrar medborgarrättskampens olika faser och definierande händelser.

På långfredagen 1963 arresterades Martin Luther King i Birmingham, det var hans trettonde fängelsevistelse. Där skrev han ”Brev från fängelset i Birmingham”.

Dagens Birmingham är en annan stad är 60-talets. Centrum är nergånget. Enkelriktade trefiliga gator saknar trafik. Övergivna industribyggnader reser sig bredvid halvtomma ödsliga parkeringsplatser, något kvarter från trista skyskrapor. Klassamhället har antagit nya former. De med pengar har lämnat ett sönderfallande centrum och flyttat till förorterna. Har den svarta befolkningen det bättre nu än på Kings tid, undrar jag.

Selma vid Alabamafloden ligger några mil från Birmingham. Jag bor på St James hotell, byggt 1837 i sydstatsstil med utsikt mot floden och den historiska bron. Det är alkoholfri söndag. Allt i småstaden är stängt, också hotellrestaurangen. Vid infarten finns några motell och kedjebarer med snabbmat, det är allt. Men kycklingen på Zaxig är rätt ok.

Den 7 mars 1965 skulle 600 medborgarrättskämpar gå från Selma över Alabamafloden till delstatens huvudstad Montgomery i protest mot alla hinder för svarta att registrera sig som röstberättigade. Rösträttsmarschen möttes av ridande polis utrustad med batonger, piskor och tårgas på andra sidan Edmund Pettus-bron. Bilderna från bron chockade det övriga USA. Händelsen kom att kallas ”Bloody Sunday”, Den blodiga söndagen.

Under valkampanjen 2008 höll dåvarande presidentkandidaten Barack Obama ett tal i Selma på årsdagen av Den blodiga söndagen. Han berättade att Kennedyfamiljen oroade sig för att händelserna i Selma skulle ge USA dåligt rykte i Afrika. Till följd av detta inbjöds ett antal afrikanska studenter som stipendiater till amerikanska universitet. En av dem kom från Luostammen i Nyang’oma Kogelo, Nyanzaprovinsen i Kenya och hette Barack Obama Sr …

– Jag finns till, sa Barack Obama Jr, därför att några modiga människor vågade gå över bron. Därför är jag hemma när jag är i Selma.

Obama talade i Selmas Brown Chapel, som 1965 var högkvarter för King och medborgarrättsrörelsen. Han knöt också an till Martin Luther Kings Washingtontal när han berättade att hans pappa som barn vallat getter och att det i hans mammas släkt några generationer tillbaka fanns slavägare.

I ”Min far hade en dröm” påminner Barack Obama om att när hans föräldrar 1960 gifte sig var fortfarande äktenskap över rasgränserna ett brott i över hälften av USA:s delstater:

”I många delar av Södern hade min far kunnat bli hängd från ett träd enbart för att ha tittat efter min mor på fel sätt …”

Den blivande presidentens far var den förste afrikanske studenten vid University of Hawaii, läste ekonometri och utexaminerades efter tre år som den bäste i sin årskull. På en kurs i ryska träffade han en tafatt, blyg amerikansk flicka som bara var arton …

Rasisten George C Wallace, Alabamas famöse guvernör, kommenderade ut polisen till Selma. På Kings tid var rasismen inte dold. Wallace var en av de som personifierade den. Han var guvernör i fyra perioder med kortare uppehåll mellan 1963 och 1987.

I sitt tal efter valsegern 1962 svävade han inte på målet.

– … jag säger segregering nu, segregering i morgon, segregering för alltid!”

Martin Luther King blev USA:s ”moraliske ledare”, i en tid så nära men ändå så svår för oss att förstå, en tid av utbredd rasism, då svarta i stora delar av landet trakasserades och diskriminerades.

Som talare har Barack Obama lärt allt av King. Obama har samma förmåga att fånga människors engagemang och väcka hopp om förändring … om change. På Youtube har den mest populära Obamafilmen ”Yes we can”, setts av över 15 miljon personer.

Demonstrationen i Selma 1965 gällde en grundläggande demokratifråga, rösträtten. I Selma var det kontor där man kunde ansöka om rösträtt bara öppet två dagar i månaden. Svarta avtvingades ofta läskunnighetsprov och trakasserades av Ku Klux Klan. 1961 var under en procent av stadens svarta befolkning registrerad som väljare.

Vid Edmund Pettus-bron på Alabamaflodens strand ligger ”National Voting Rights Museum & Institute”, som påminner om att rösträttskampen knappast är avslutad. Det finns fortfarande rejäla byråkratiska hinder för den som vill rösta – även om Barack Obama som ingen annan före honom lyckades mobilisera många att registrera sig som väljare.

En gladlynt svart kvinna säljer i museet biljetter, böcker och annat. Hon är engagerad och berättar gärna om sina förhoppningar på Obama, som har sitt partihögkvarter bara tvärs över Water Avenue.

Längts in i museet ligger Memorial Room, med några enkla träbänkar och utsikt över floden och bron. Jag sjunker ner och tiden tycks ha stannat.

Tänk om ickevåld varit en mera använd metod, hur annorlunda hade inte världen varit, funderar jag. Men strax påminner jag mig om att det var ickevåld som fick Berlinmuren att falla, som drev fram Sovjetunionens upplösning, som ledde till apartheids fall i Sydafrika, som…

1983 skrev Ronald Reagan och senare George Bush den äldre på ett lagförslag som gjorde den tredje måndagen i januari, nära Kings födelsedag den 15 januari, till en nationell helgdag. År 2000 firades den för första gången i landets alla delstater.

Den 19 januari 2009 är det Martin Luther King-dagen i USA.

Dagen därpå, den 20 januari, inleds en ny epok i amerikansk historia, när Barack Obama flyttar in i Vita Huset, USA:s förste president med afroamerikanska rötter.

Fotnot: Sören Sommelius talar om ”Från Martin Luther King till Barack Obama” på Helsingborgs stadsbibliotek på Kings 80-årsdag den 15 januari.

Sören Sommelius soren.sommelius@hd.se042-489 90 45