Hjälten i Gaza

Svenska medier förmår inte beskriva krigets fasor mot slummens fattiga, skriver Sören Sommelius. Men den arabiska kanalen Al-Jazira rapporterar kompetent inifrån Gaza och låter båda sidor komma till tals.

Kultur. Kriget i Gaza är i en mening ”framtidens krig”. I sin bok ”Slum” (Arkiv 2007, i översättning av Gunnar Sandin) skriver Mike Davis om hur Pentagons krigsplanerare länge hävdat att tredje världens nerkörda slumområden kommer att bli 2000-talets slagfält:

”Natt efter natt jagar bålgetingsliknande kamphelikoptrar gåtfulla fiender genom slumområdenas trånga gator, vräkande urskillningslös eld över kåkstäder eller flyende bilar. Varje morgon svarar slummen med självmordsbombare och vältaliga explosioner.”

Ungefär så såg den första fasen av kriget mot Gaza ut. Sedan följde den andra fasen som nu varat en dryg vecka sedan markinvasionen inleddes.

Båda faserna har lett till ohyggliga lidande för den inneslutna civilbefolkningen med 900 döda, mer än 4 000 skadade och mångfalt fler traumatiserade för livet. På den israeliska sidan handlar det om ett tiotal döda, varav tre civila.

Har våra medier förmått beskriva fasorna i kriget mot slummens fattiga? Nej.

På söndagskvällen, krigets sextonde dag, fokuserade SVT:s Rapport på människor i en park i Jerusalem. Ett annat inslag skildrade en proisraelisk manifestation i Citykyrkan i Stockholm, där Israels ambassadör uttalade sig. En ung judisk kvinna talade om att judar i Sverige blivit mordhotade. Finns polisanmälningar? Inga följdfrågor. Tonen i debatten i Sverige kan nog vara hätsk. Men kritik av Israels krig behandlas ofta som vore det antisemitism, där judar återigen intar en historisk offerroll.

Kriget i slummen var oändligt långt borta, knappast synligt i den här nyhetssändningen. SVT tror sig förmodligen ”balansera” mellan parterna. Vad man gör är att desinformera, att lägga ut rökslöjor över ett av samtidens allra mest brutala krig.

Frågor om propagandakrig, desinformation och eventuella krigsförbrytelser borde vara massmedialt högprioriterade under ett krig med så stort våld mot en innesluten civilbefolkning som ingenstans kan fly.

Uppgifter från Human Rights Watch gör gällande att Israel över Gaza använt vit fosfor, förbjuden i Genèvekonventionen sedan första världskriget.

Den israeliska dagstidningen Haaretz rapporterade nyligen att invasionen i Gaza föregicks av artilleribeskjutning också med clusterbomber.

”… hundratals granater avfyrades, också clusterbomber mot öppna områden.”

Clusterbomber betraktas som grymma och förbjudna vapen enligt Convention on Cluster Munitions, som antogs i Dublin i maj 2008 och skrevs under av 94 nationer 3–4 december 2008 i Oslo. Dessa bomber blir som minor liggande under lång tid och drabbar godtyckligt civila, i synnerhet barn. Och hur är det med projektiler av så kallat utarmat uran, vars radioaktivitet kan skada civila under lång tid efter kriget?

Israel har bombat och förstört åtminstone tolv moskéer i Gaza och hävdat att de använts som vapenlager eller liknande. Några bevis har jag inte sett. Att bomba kyrkor och moskéer dit människor ofta söker tillflykt undan krigets fasor hör till grova krigsförbrytelser.

Inget av dessa uppgifter har jag hört SVT rapportera om, vilket varit fullt möjligt även om man inte har en egen journalist inne i Gaza.

Israel har för att ”skydda israeliska soldater” vägrat släppa in mer än en handfull inbäddade utländska korrespondenter i krigszonen. Det handlar förstås om att styra mediebevakningen och man tycks ha lyckats. 1 200 utländska journalister har upprättat ett läger på en kulle strax norr om gränsen i en absurd medieteater och försöker därifrån beskriva kriget, vilket är en omöjlighet.

Men det finns rapportering inne från Gaza. Den arabiska tv-kanalen Al-Jazira skildrar mycket kompetent och balanserat från krigszonen hur civila drabbas, man ger bilder på lidande, förödelse och fasor. Och man låter både palestinier och israeler komma till tals, kanalens motto är ”åsikt mot åsikt”.

Gideon Levy, legendarisk israelisk författare och journalist, skrev på söndagen i Haaretz om den unge krigsreporter som blivit krigets hjälte i hans ögon, Al-Jaziras Ayman Mohyeldin:

”Min krigshjälte är Ayman Mohyeldin, den unge korrespondenten som arbetar för ”Al-Jazira English” och är den ende utländske journalisten som under dessa förfärliga dagar rapporterar från det Gaza som är stängt för medierna. ”Al-Jazira English” är inte vad ni tror. Det erbjuder balanserad, professionell rapportering från korrespondenter i både Sderot och Gaza.”

Mohyeldin är 29 år. Han är född i Kairo och har växt upp i USA. Han är amerikan och har tidigare bevakat kriget i Irak. Hans mamma kommer från Västbanken och hans pappa från Egypten. Han har tidigare arbetat för amerikanska NBC och CNN. Nu ses hans rapporter via Al-Jazira över hela världen – utom i USA.

”… efter att ha upptäckt detta underbarn från Amerika har jag slutat att zappa mellan kanalerna”, skriver Gideon Levy och fortsätter:

”Jag har följt honom genom kriget. Klädd i hjälm och skyddsväst … står han på taket och rapporterar i ett mycket återhållet tonfall. Han blir aldrig upphetsad och använder inte blommiga adjektiv för att beskriva det han skildrar. … Inte heller har han ett ont ord att säga om Israel.”

Fotnot: ”Al-Jazira English” visas på flera svenska digitala tv-nät. Kanalens material kan också ses på nätet, http://english.aljazeera.net/

Sören Sommelius soren.sommelius@hd.se042-489 90 45