Peter Hjörne och enfalden
Gunnar Bergdahl. I veckan tvingades jag fundera över det där gamla Voltaire-citatet som jag tror alla känner igen: ”Jag kanske ogillar din åsikt, men jag försvarar med näbbar och klor din rätt att uttala den.” Just den versionen av detta klassiska yttrande kan man läsa varje dag ovan Göteborgs-Postens debattsida. För en liberal är det heligt. Åsiktskonformism är att krympa världen och göra människan ofri. Det är i mötet mellan divergerande uppfattningar vår värld och våra huvuden blir större.
Det hände sig i veckan att jag var moderator för en debatt om bildjournalistik i Göteborg. Det var Publicistklubben och fotografernas förening som stod som arrangörer. Men det mest minnesvärda för egen del denna afton blev trots allt bildprat en extra punkt vid sidan av huvuddiskussionen.
Man hade bjudit in Göteborgs-Postens ledarskribent Gert Gelotte och han svarade på tio frågor från Publicistklubbens Karl-Axel Jansson. Så berättade Gert Gelotte om hur en resa till Palestina under fjolåret inte bara ledde till fyra artiklar i hans tidning (som väckte intern uppståndelse) utan också till att han tvingades omvärdera hela sin politiska analys av Palestinakonflikten. Från en pro-israelisk grundsyn till att konstatera att Israel är totalt dominerande, ockuperande, nonchalerande alla FN:s deklarationer och medvetet bryter mot allt vad folkrätten heter. En yttre resa till ett av världens oroliga hörn blev till en inre.
”Jag levde i villfarelsen att det största hindret mot en tvåstatslösning var palestinsk terrorism”, sa Gert Gelotte och fortsatte: ”Men man behöver inte resa länge där nere innan man förstår att det är helt fel. Hur har jag kunnat leva så många år i tron att det är offrets fel?” Han talade om de 500 vägspärrarna, om muren i ockuperat land, om passtvånget för palestinier, om de israeliska värdarnas cyniska klarspråk och så vidare. Där stod Gert Gelotte och påminde en aning om Tage Danielsson, inte bara för att han bar en sån där mönstrad sticktröja. Det fanns något djupt vackert och mänskligt i omprövningens nödvändighet. Något sant liberalt i ordets djupare mening.
Så fick vi också höra om effekterna internt på Göteborgs-Posten. Peter Hjörne, huvudägare till tidningen och tillika dess politiske chefredaktör, kallade till sig Gelotte. Antingen ställde han upp på GP:s ”officiella” linje eller slutade han att skriva om denna brännande samtidsfråga. ”Det är inte synd om mig”, sa Gert Gelotte nu. ”Möjligen om GP:s läsare.”
Således har Gelotte varit tystad när de israeliska tanksen rullade in i Gaza och Palestinakonflikten återigen stod i centrum för den politiska debatten. När 13 döda israeler ställdes mot 1 300 döda palestinier varav flera hundra barn. Göteborgs-Postens läsare är emellertid hänvisade till andra medier för en analytisk diskussion som inte hyllar detta militära vansinne.
Det är upprörande att någon som kallar sig liberal kan praktisera denna munkavlepolitik. Vad tänker du på Peter Hjörne? Knappast på den där Voltaire som ni dagligen citerar. Du är dessutom huvudägare i det expansiva Stampen-imperiet som har köpt upp en rad andra dagstidningar. Är det så här du opinionsmässigt styr själva flaggskeppet i din tidningskoncern är vi många som känner oro för alla andra tidningar du nu har i din hand.
Peter Hjörne, jag ogillar verkligen din åsikt och ditt blinda stöd för Israels aggression. Men skulle du en dag bli tystad i Göteborgs-Posten lovar jag att kämpa för att du kan publicera dig i Helsingborgs Dagblad!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus