Från Exorcisten till Tranströmer
Idén var enkel. Vad har våra folkvalda i riksdag och regering för kulturellt livsbagage? Vilka filmer minns de? Vilka konstupplevelser har stannat kvar? Vilka böcker ligger högst på listan? Vilka scenupplevelser lever? Vilken musik klingar vackrast? Frågorna kändes än mer aktuella inför den kommande Kulturutredningen och en ny svensk kulturpolitik.
Gunnar Bergdahl. Jag ringde till den moderate riksdagsmannen Hans Wallmark i Ängelholm för att få tips. ”Tänk på att formulera frågorna så att vi inte känner oss hotade”, sa Hans och fortsatte: ”Får du mer än en tredjedel att svara vore det överraskande”.
I dag, några månader senare, börjar vi publicera Hans och de övriga 218 svar vi har fått. Vi publicerar dem i kronologisk ordning – snabbast i regeringen med att lämna sitt icke-svar var förstås Carl Bildt, mån om sin image. Av riksdagens 349 ledamöter kom folkpartisten Johan Pehrsons svar först.
När vi hanterat detta val av kulturella favoriter hos våra folkvalda har jag gång efter annan slagits av dess oförutsägbarhet. Från en minister som har William Friedkins gamla skräckklassiker som bästa film till konsumenter av finlyrik! Kulturen är spräcklig, en ständig källa till överraskningar. En enda upplevelse som lever i en enda människas minne är förstås mer värt än vad 10 000 har glömt i morgon. Om det får marknaden säga vad den vill!
Själv tycker jag att det är en spännande, inspirerande, stundom deprimerande läsning.
Vi kommer de närmaste veckorna att publicera samtliga svar på kultursidan. I dag bjuder vi på 50 svar. När ni har fått ta del av alla svar publicerar vi ett analyserande samtal mellan Cecilia Stegö Chilò och Bengt Göransson och texter av fem inbjudna skribenter som tar sig an var sin fråga: dramatikern Lucas Svensson (scen), författaren Martina Lowden (bok), Marianne Lindberg De Geer (konst), Stefan Jarl (film) och Andres Lokko (musik).
Så dags, en bit in i februari, presenteras den kulturutredning som våra folkvalda ska ta ställning till. Deras egna val och tankar blir i det perspektivet en signal om att kulturpolitik aldrig kan bli den avgörande faktorn för mötet mellan en människa och ett verk. Ty det mötet är unikt och kan bli livslångt. Välkommen till ”Folkvald kultur”.









Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus