Teater och musikaler gillar jag, tralala
ANALYSEN 1. Fem skarpa hjärnor analyserar var sitt specialområde i riksdagsenkäten. Lucas Svensson scenupplevelserna, Martina Lowden böckerna, Marianne Lindberg De Geer konstpreferenserna, Stefan Jarl filmvalen och Andres Lokko musiksmaken. Först ut: Lucas Svensson.
Bildmaterial
Lucas Svensson är regissör och dramatiker ursprungligen från Skåne, numera verksam på Dramaten.
Kultur. Man ska inte snoka i andras bokhyllor, det anses oartigt. På Ikea i Kungens kurva kan man göra fynd och överraskas. Här odlas kvalitet och ett sorts svenskt rakryggat men anspråkslöst självförtroende.
Den sorten som kan ta en från Småland till Minnesota med bara trätofflor på fötterna och en Bibel i fickan. Ett folkvaruhus, tillgängligt för alla, ickeuteslutande, en bred höjning genom billig kvalitet. Utvecklad folkhemstanke. Stenig jord och gran härdade detta hus.
På andra våningen finns så scenografier (som en teatermänniska uttrycker det) rum möblerade med Ikeas bord, stolar, armaturer, bokhyllor.
Det är rum som visar upp sig, rum som aldrig någon bebott, men som är milda och bekväma. Man väntar på att en sentida folkhems-Barbie, eller folkhems-Ken ska tassa in knaprandes på knäckebröd och sill från butiken på bottenvåningen som säljer svenska matvaror (till lycka för utlandssvensken). Men folkhemsdockorna är aldrig hemma. Det är ju vi som står och ser in i rummen som ska bo där.
Man ska inte snoka i andras bokhyllor, men man blir nyfiken på den där människan som aldrig är hemma. Vad kan han ha i bokhyllan? Mankell kunde man gissa, Stieg Larsson kanske, en eller två Arn (för några år sedan Coq Rouge), kanske Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöf. Vad lyssnar hon på? ABBA kanske. Vad tycker hon om att se på teatern? ”Kristina från Dufvemåla”, ”Mamma Mia”? Miljön öppnar för fördomsfullhet. Böckerna står där, deras ryggar är vita och grå, någon mörkt grön. Mankell står inte att finna och inte Larsson. I hjärtat av det blå och gula huset står istället en volym Thomas Bernhard, Thomas Bernhard, den österrikiske dramatikern och idyllförstöraren, mannen som flyttade ensam till en gård för att han var led vid människorna, dramatikerna Elfriede Jelinek och Werner Schwabs mentor (ytterligare två idyllförstörare och undersökare av samhällets mörka och smutsiga underströmmar). Boken står där som om den sprungit vilse.
Man ska inte snoka i andras bokhyllor. Jag ställer tillbaka Bernhard, Helt enkelt komplicerat heter boken (Det är ett fynd, dyr på antikvariat, men den är inte till salu, jag frågar). Men jag går till nästa rum och nästa bokhylla. Ännu ingen Mankell, men fler Thomas Bernhard, samma volym, i ett rum fem exemplar bredvid varandra, i en vit Billy står fyra jämte två exemplar av ”Blecktrumman” och Torsten Ekboms bok om Beckett. De milda scenografierna (som en teatermänniska uttrycker det) står där stumma med sina särlingar och ensamheter men folkhems-Barbie eller Ken är inte där.
Läser man riksdagsenkäten är ”Kristina från Dufvemåla” populär, det är också ”Mamma Mia”. Företrädesvis är scenupplevelserna svenska, in mellan Björn och Benny smyger sig en och annan Norén, både tidig och sen, och som brygga mellan Broadway och granskog; ”Lång dags färd emot natt”. Det finns många sätt att snickra en Dalahäst. Jag vet inte om valen är medvetet politiskt strategiska. Jag minns en intervju med Mona Sahlin om hennes kärlek till Bruce Springsteen. Hon älskar Bruce säger hon, och det tror jag. På följdfrågan, vilken som är hennes favoritlåt, börjar hon sväva på målet och svarar: Det beror på stämningen, det beror på hur det känns. Hon pressas på ett svar, men svarar det samma, eller, nåja, kanske ”Born in the USA”. Skulle ett annat svar, ett precist motiverat smakutlåtande, ha stött bort en väljare?
I riksdagsenkäten är det helt avväpnande politikersvaret på frågan om den största scenupplevelsen: Teater och musikaler gillar jag. De flesta pjäser är bad news. Dom handlar om världen, och världen är inte en god värld. Teatern ger hopp genom att formulera mörkret, kanske lindring, men viktigast är ordet som trotsar glömska och ställer sig emot världen som den ser ut. Jag tror att en politiker vet det, det liknar hans eget arbete. ”Kristina från Dufvemåla” har inte mycket att göra med Beckett och inte Fassbinder med Fantomen på stora operan, fast de sitter i liknande båtar. Hur Bernhard hamnade på Ikea vet jag inte, jag gissar på ett restlager, och grå och vita ryggar är vackra i en hylla. Hursomhelst, i milda rum i en blå-gul nation måste allsången ibland tystna.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus