Små sprickor i sexualitetsmuren
Lars Westerberg. Den svenska sexköpslagen omfattas i vårt land med en innerlig konsensus. När Susann Dodillet kom med sin avhandling, som utifrån ett tyskt perspektiv ifrågasätter sexköpslagen, blev reaktionen den väntade. Det enda konstiga och oklara recensionen var Karin Eder Ekmans i Aftonbladet . Men det var inte åsiktsmässigt den var oklar. Det var helt glasklart vad recensenten tyckte i saken, ett starkt partitagande för en svensk hållning gentemot en tysk, däremot var det svårt att ana att den recenserade avhandlingen mycket tydligt hade en motsatt hållning. Det var som om recensenten inte trodde sina ögon, som om hon inte på allvar kunde tro att någon tyckte något sådant, och därför nöjde sig med att vara kritiskt mot en betydligt nedtonad version. Det var en aning vilseledande. Andra recensenter har skällt på avhandlingen på ett redligt sätt som inte lämnat minsta tvivel om att Dodillet är en åsiktsbrottsling.
Lotta Lundberg i Sydsvenskan (8 mars) har dock gått på samma linje som Dodillet och i onsdags var det dags för henne att bli åthutad av Nina Björk i Dagens Nyheter (11 mars). Som ni ser, den svenska opinionen för sexköpslagen är fortfarande massiv, men det uppstår här och där små sprickor i den åsiktsmässiga betongmuren. Vackert så.
Nina Björk är dessutom utmärkt eftersom hon tänker och skriver så klart. Hon har helt rätt i att det inte är generellt fel att moralisera. Mot brottslighet, översitteri och maktmissbruk måste man reagera. Människors sexualliv är det däremot inte så bra att moralisera över.
Nå, säger Nina Björk, det är inte människors sexualliv man moraliserar över utan över pengar och pengars makt. Det är väl helt i sin ordning att ha sexualitet för njutnings skull. Sexualiteten blir inte nödvändigtvis omoralisk så fort den inte kommunicerar kärlek. Här finns det ingen anledning att moralisera, menar Nina Björk. Däremot finns det alltså anledning att moralisera över sexköp. Det ena är väl inte samma sak som det andra. Och det har hon ju rätt i.
Men antag att det är i sin ordning att man köper tjänster. Att snickaren, bilmackspersonalen, frisören, affärsbiträdet, gör en tjänster mot betalning. Är också detta övergrepp? Man kan moralisera över kommersialismen och Nina Björk har gjort det ofta. Men handlar i så fall inte kapitalismens omoral och pengarnas makt mer om storföretag och reklam och manipulation? Och där brukar kunden inte vara den stora skurken. Det enkla utbytet av varor och tjänster är svårare att ifrågasätta.
Vad är det då som gör att just sexualiteten tillhör det som Sara Lidman kallar "oköpeliga värden"? Det är tydligen möjligt att se någon använda sexualiteten till något annat än att kommunicera känslor, utan att moralisera. Däremot är det en annan sak om den köps eller säljs. Varför är det så? Skälet är alltså något annat än att sex och kärlek alltid måste höra ihop. Vad beror då sexualitetens särställning på? Vill Nina Björk berätta vad det är?
Den solkiga verkligheten då? Så full av hallickar och horor i underläge? Och när är människan fri att välja fritt? Det finns komplikationer här – lyckan och friheten kan ifrågasättas hos både köpare och säljare. Jag är medveten om hur lätt sexualiteten skadas och att det som för den ene är en frihetshandling för den andre kan vara ett symptom. Men bara individen själv kan definiera sin frihet och lycka och ingen mår bättre av att lagsökas – eller blir hjälpt av att andra blir det. Men ärans män och kvinnor har tänkt djupt i dessa frågor och ett helt samhälle ställer sin moraliska auktoritet bakom sexköpslagen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus