Allt går åt pipan
Jag väcks av en kort snabb trumvirvel. Och så en till, och en till. Det är
hackspetten som sitter i det kala trädet utanför sovrumsfönstret och skickar
ivriga kontaktsignaler. Så har han gjort under alla de vårar jag bott på
Mordechai Hayehudigatan i Jerusalem.
KRÖNIKA. På Stora Essingen i Stockholm har jag också en hackspett utanför sovrumsfönstret. Hans trumvirvlar är ännu ljudligare för han har en takplåt på skolan mittemot som förstärkare.
Vår här och vår där – så lika men ändå så olika. I Stockholm söker vi oss till söderlägen i stan eller ute i naturen, och vänder suktande våra ansikten mot solen. I Jerusalem flyttar vi in i skuggan när middagssolen ligger på.
Jag lever numera med två vårar, båda lika nödvändiga. Jag vill inte missa blåsippsfläckarna bland de torra asplöven bakom vedboden eller tranornas rop när de flyger över roslagsskogen. Men jag kan inte heller vara utan de blekrosa cyklamentuvorna i skogsbackarna runt Jerusalem eller de djupröda mattorna av våranemoner. Somliga dagar i mars kan man se hundratals storkar sväva i stora cirklar över slätterna ner mot kusten.
Vid min senaste vårutflykt till Eladalen några mil söder om Jerusalem, när vi klättrade i solgasset upp mot toppen av Lupinkullen, stannade min israeliska väninna plötsligt och utbrast:
– Nu får dom väl ställa ifrån sig lattemuggarna där i Tel Aviv och göra nånting. Allt håller ju på att gå åt pipan, men ingen verkar bry sig det minsta.
Det hon syftade på var inte extremnationalisten Avigdor Liebermans utnämning till utrikesminister, som tycks ha väckt större uppseende utomlands än på hemmaplan. Det som upprörde henne var Arbetarpartiets beslut några dagar tidigare att ansluta sig till Netanyahus nya högerregering. Hon och många andra israeler betraktar detta som början till slutet för det parti som en gång byggde den nybildade staten Israel.
– Idag är maktpositioner det enda som intresserar våra politiker, ingen tar ansvar för landet och dess framtid, suckade min väninna när vi satt i gräset bland de kornblå lupinerna med våra mackor och temuggar.
Även på den palestinska sidan tycks tron på politikerna och framtiden ha minskat kraftigt denna vår. En opinionsundersökning som gjordes i början av mars visar att tre av fyra palestinier inte längre tror på möjligheten att etablera en självständig palestinsk stat vid sidan av den israeliska. Stödet för väpnade attacker mot civila israeler har den senaste tre månaderna ökat från 48 till 54 procent.
President Mahmoud Abbas har förlorat en hel del stöd efter den israeliska offensiven mot Gaza, då han enligt mångas åsikt förhöll sig alltför passiv. Hans Fatahparti har fortfarande en starkare ställning än Hamas, framförallt i Gaza, förvånande nog. Men den som skulle få allra flest röster om det vore presidentval nu är Fatahledaren Marwan Barghouti som sedan länge sitter i israeliskt fängelse.
Kommentarer