De mänskliga onda
Ondskan är inte banal. Hitler kunde vara spirituell och hade älskvärda sidor
har folk som stod honom nära berättat. När jag i onsdags läser Aftonbladets
kultursidor upprepar jag det som en tyst tvångstanke eller besvärjelse av
något slag: Ondskan är inte banal.
Kultur. I den offentliga debatten finns en rad oskrivna regler och hur du förhåller dig till dem kan vara direkt avgörande för vilka arenor du kan uppträda på. Förespråkar du kärnfamilj och heterosexualitet som påbud från ovan bjuds du knappast in i finrum som tidningarnas kultursidor. Kallar du feminism och homosexualitet för sjukdomar kvalificerar du dig överhvudtaget inte för tryckta medier utan förpassas till internets träskmarker.
Mohamed Omar har under en längre tid hållit sig kvar i finrummet trots all skit han släpat in där under senaste tiden. I Aftonbladet Kultur kallar han inte bara feminism och homosexualitet för sjukdomar utan kryddar sin fundamentalistiska smörja med att beteckna självmordsbombares dödande av oskyldiga som Collatoral damage, ”det är sådant man får ta” som han själv översätter det. På Expressens kultursidor har han tidigare skrivit att Egypten behöver en ny Khomeini, för övrigt en stor förebild för Mohamed Omar.
Om Omar nu förvisas till träskmarkerna eller ej kvittar mig lika. Tror inte han själv heller bryr sig.
Men på mitt nattduksbord ligger Omars diktsamling "Tregångare" och jag blir lite sorgsen när jag läser rader som: ”Många av nätterna / har han suttit på en sten / mitt ute i vattnet / tagit av sig kostymen / upptäckt sin mänskliga hud / undrat och undrat / över ett minne / som liknar vattnet.”
För det är ju vackert, allmänmänskligt men inte det minsta banalt.







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus