Lögnens makt manipulerar
I dag öppnar examensutställningen på Konstfack med bland andra Anna Odells
omtalade psykoskonstverk. Jenny Maria Nilsson och Linda Fagerström ger olika
ingångar till verket.
DEBATT . Ur Anna Odells självupptagna experiment – en iscensättning av en psykos – steg något trösterikt och glädjande. Omvärlden avslöjade hennes egna instrumentella uppfattning om att liv låter sig sorteras under akademisk teori. Hon låtsades vilja hoppa från Liljeholmsbron, medmänniskor grep in, polis tog hand om henne, psykvården lugnade henne – mänsklighet och samhälle fungerade.
Kan Michel Foucault ha uttalat en förbannelse över Sverige sedan han på 1950-talet bemötts illa i Uppsala?: ”Skåda min hämnd; må för all framtid svenska konstskolestudenter förenkla och sedan irra i min maktanalys gångar.” I Odells projektbeskrivning står att hon vill ”… belysa och testa idén om att psykosen är en sorts lögn”. Nog uppfinner institutioner sjukliga tillstånd som ursäkt för förtryck, till exempel tvångssteriliseringar och numera när skolpsykologer placerar normalbegåvade barn i särskola. Men i Odells fall var det inte samhällets tjänstemän eller maktinstitutioner som skapade en lögn – ung självmordsbenägen kvinna med förmodad psykos – för att rättfärdiga makt utan Odell själv. Lögnen gjorde henne enväldig och hon använde den makten för att manipulera sin omgivning.
Konstfacks ledning skriver i försvar för Odell: ”Vi uppmanar också våra studenter att inte bara lyfta fram de allmänna och förväntade föreställningarna om ett ämne, utan i stället skapa förskjutningar eller förändringar inom uppfattningarna.” Nu har jag ingen revolver men annars skulle jag ha osäkrat den när jag hör floskler om att konst ska tänja på gränserna – för det är tråkigt att provokation genom att användas som självändamål har trivialiserats.
Vad är konst? Den förbjudna och för många irrelevanta frågan får var och en själv svara på men jag tror att oavsett genre så är konst något särskilt som har med människans översinnlighet att göra. Den tyske filosofen Schopenhauer är detta svårfångade på spåren: ”… att idén lättare träder oss till mötes ur konstverket än direkt ur naturen och verkligheten, kommer sig där av att konstnären som endast fattat idén och ej verkligheten, i sitt verk upprepar idén rent, utsöndrar den ur verkligheten med utelämnande av alla störande tillfälligheter” skriver han i ”Världen som vilja och föreställning.”
”Konsten måste vara fri!” utropar Odell på Newsmill. Jag vet inte vad det betyder men moral bör väl aldrig vara satt ur spel? Det sägs att de personer Odell kom i kontakt med kände sig sårade till kropp och själ. Likt en galen vetenskapsman använde hon människor som medel för att verifiera sin hypotes. Pliktetikern skulle kalla det ett absolut brott mot moralisk lag, en konsekvensetiker skulle ge visst utrymme och avvakta om Odells handling långsiktigt kunde innebära mer lycka och mindre lidande.
Att klandra Odell är enkelt, själv har hon inte anlagt någon vidare moteld utan hänvisat till att allt ska uppenbaras i det färdiga verket. Kanske rättfärdigas då exploateringen av samhälle och medmänniskor, kanske ser vi Odells konst och erfar att: ”… ty vi äro då för detta ögonblick befriade från detta snöda viljetvång, vi fira sabbat i viljandets tukthusarbete, Ixions hjul står still” – en kortvarig respit som Schopenhauer namngav det estetiska momentet. I stillheten förnimmer vi livets essens och det är värt rätt mycket.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus