JERUSALEM: I Gaza är Pippi förbjuden
KRÖNIKA. Pippi Långstrump är en farlig upprorsmakare – det vet vi ju alla. Så det är kanske inte så förvånande att hon inte släpps in i den israelkontrollerade Gazaremsan. Det gör inte heller Alfons Åberg, Bröderna Lejonhjärta, Harry Potter eller någon annan figur ur barnböckernas myllrande värld.
Efter det senaste kriget har Israel satt stopp för införsel av böcker, inte bara barn- och ungdomsböcker utan alla slags böcker – läromedel, romaner och facklitteratur.
Böcker är kanske inte det första man tänker på i ett sönderbombat samhälle där det råder brist på i stort sett allt. Cement, glas och metall för att på nytt bygga upp de tusentals raserade husen, maskiner och reservdelar för att reparera allt det som förstörts, kläder och skor och tusentals andra varor, allt står på Israels lista över förbjudet gods.
Men litteratur, för kunskap och underhållning, är ett viktigt läkemedel för själen. Och i Gaza efter kriget i januari finns fler själar än någonsin som behöver tröst och nytt hopp.
En organisation som tagit fasta på detta är Tamerinstitutet, som idag tilldelas Astrid Lindgrenpriset för sin läsfrämjande verksamhet bland palestinska barn och ungdomar.
Tamerinstitutet har under de senaste tjugo åren öppnat dörren till litteraturens och fantasins värld för hundratusentals unga palestinier genom sina skrivar- och berättarverkstäder, boksamtal och dramagrupper. När verksamheten startade fanns det nästan ingen litteratur alls för barn och ungdomar i de ockuperade palestinska områdena, men idag finns Pippi, Alfons och Lotta på Bråkmakargatan och många andra välkända barnboksfigurer på hundratals palestinska bibliotek.
Vid mitt senaste besök i Gaza följde jag Tamerinstitutets arbete under tre dagar, och blev mäkta imponerad. Trots de israeliska restriktionerna fortgår verksamheten med samma intensitet som tidigare – bristen på böcker avhjälper man genom att fotokopiera de exemplar man har, och nya böcker kommer ibland in med faxens hjälp.
På huvudkontoret i Gaza City samlas grupper av barn och ungdomar varje vardag för att läsa, skriva, berätta och diskutera. I ett sagotält i Rafah satt ett trettiotal barn mellan åtta och tolv år i smågrupper och skapade egna berättelser av en bunt bilder, som de sedan med stolt allvar läste upp för varann.
"Tamer är som en familj, gemenskapen här betyder allt – glädje, kunskap, självförtroende." "Det viktigaste är friheten, att man får använda sin fantasi och berätta öppet om sina tankar och åsikter. Det är en av de få möjligheter som finns här att ha roligt", var några av de svar jag fick från barn och ungdomar när jag frågade vad Tamerinstitutet betyder för dem.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar