Sugen på en banan?
Dokumentärfilmaren Fredrik Gerttens omtalade ”Bananas!” hade svensk premiär på Lilla filmfestivalen i Båstad i lördags kväll.
Bildmaterial
Fredrik Gertten
När Malmöfilmaren Fredrik Gerttens film Bananas! hade urpremiär vid filmfestivalen i Los Angeles stoppades den från tävlan.
Kultur. Mina juridiska kunskaper är lika med noll. Åtminstone vad gäller amerikanska civilmål. Men hur bananföretaget Dole har tänkt sig kunna få Malmöfilmaren Fredrik Gertten förtalsfälld för filmen ”Bananas!” övergår mitt förstånd efter att ha sett denna årets mest omtalade dokumentärfilm.
I dokumentären följer Gertten advokaterna Juan Dominguez och Duane Miller i en unik rättegång i Los Angeles som ägde rum 2007. Advokaterna förde då en grupptalan för nicaraguanska bananarbetare mot Dole. Själva brottet låg några år tillbaka i tiden; i slutet av 70-talet upptäcktes i Kalifornien att arbetare som kommit i kontakt med besprutningsmedlet DBCP blev sterila. Myndigheterna förbjöd medlet. De flesta företag stoppade giftet omgående även utomlands – Dole däremot fortsatte att använda stora lager bland annat på sina plantager i Nicaragua i åtminstone fem år till. På så sätt är detta förstås en nedslående, rutten historia om den ekonomiska imperialism som multisarna bedriver på tredje världens bakgårdar. Garanterat inte unik, mer än i ett avseende.
I Nicaragaua har de många bananarbetare som skadades av gifterna organiserat sig sedan 20 år. Flera rättegångar har fallit ut till förmån för arbetarna. År 2002 företrädde advokaten Walter Lacks (kändis sedan Erin Brockovichfallet) nästan 600 arbetare och fick en nicaraguansk domstol att utdöma 490 miljoner dollar i böter till Dow Chemical, Shell Chemical och Dole – en dom som senare underkändes av amerikansk domstol. Och det är just detta saken gäller; just detta som är det principiellt så oerhört viktiga med Dolerättegången och Gerttenfilmens belysning av förloppet. Det är nämligen första gången en grupptalan mot ett amerikanskt företags brott i utlandet förs i USA. Dess principiella betydelse kan inte underskattas.
Det är som en uppeldad Juan Domingues säger: ”Vi kan öppna dörren för många, många fler”.
När ”Bananas!” hade urpremiär på Los Angeles filmfestival stoppades den från tävlan, särskilda propåer från motparten Dole lästes upp etecetera. Och vid själva visningen stegade Doles vd in med tio kostym-uniformerade advokater. Det var inte ett Men in Black-skämt, det var det första lilla steget i taktiken skräm-skiten-ur-dem. Eller ”försök inte ens!” som Fredrik Gertten diplomatiskt kallar den.
Nu har Gerttenlägret precis anlitat amerikansk advokat för att förbereda sig inför en förväntad stämning från Dole. Filmen som sådan har förstås för längesen hamnat i kölvattnet på en galet galopperande utomstående verklighet. Kanske just därför kan det vara intressant att se vad det egentligen Gertten gör i sin film; kan det verkligen vara åtalbart!?
Dramaturgiskt bygger han detta som en Brockovichrättegång, med arbetarhjälten Dominguez och hans tacksamma uppdragsgivare. Det är en rörande verklighet som man ändå måste säga Gertten förhåller sig väldigt saklig till; det drivna klipp- och ljudarbetet kunde onekligen ha skruvats till åt det sentimentala utan att någon höjt på ögonbrynen. På ett ställe finns en tendentiös montageklippning – från Doles stjärnadvokat till giftdroppande bananplantor – annars dominerar rättegångsbilder och arkiverat bevismaterial.
Gertten har mottagit en 65-sidig förtalslunta från Dole, jag gissar att det är slutet man vänder sig emot. ”Bananas!” utmålar Dominguez/Miller som segrare, ungefär hälften av deras klienter fick skadestånd på sammanlagt 2,5 miljoner dollar (i ärlighetens namn en struntsumma i en amerikansk rättssal). I eftertexter berättar Gertten kortfattat om det som händer efteråt – ett förlopp där Dole är otvetydig vinnare. De anklagar Juan Dominguez för falsk bevisföring och framförallt så får företaget ALLA efterföljande fall (det vill säga i praktiken tusentals) avskrivna. Gertten, Dominguez eller någon annan har minimal insyn i denna process – då det är beslut som fattas av en enda domare grundat på icke offentliggjorda bevis.
Här får man en stark känsla av att rättvisan inte alla gånger är KRAV-märkt.
Men ”Bananas!” innehåller också en familj som tydligt ska representera den historia Gertten egentligen vill ge ett mänskligt ansikte; hur vår konsumtion utnyttjar människor i tredje världen. Vår egen bananhistoria är hundraårig. I den har skogar i Costa Ricas skördats. I den har tiotusentals arbetare slavat och skadats. I svensk film kan jag mest minnas bananbåtarna efter världskriget som symbol för att världen åter öppnade sig, ett stycke exotism fångad i solmoget skal. Gertten skildrar giftet som håller bananen gul.
Det är omöjligt att se Gertten bli fälld i domstol för detta. Dole må ses som de mest naiva betraktarna av film i filmens hemstad, Los Angeles. Men de vet att hot funkar. Det har de gjort under många år och nu vet de att rättsprocesser är väldigt dyra att driva mot stora företag. Fotrörelsen som bildats kring ”Bananas!” förslår kanske inte, men vem vet. Gerttens moraliska imperativ gör det åtminstone.
För: alla som är sugna på bananer räcker upp en hand!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus