"Diktaturens diskreta charm"

Denna helg har svenske Erik Gandhinis Silvio Berlusconikritiska film "Videocrazy" svensk biopremiär och visas i nästa vecka på Venedigfestivalen. Vi bad Loretta Napoleoni teckna ett porträtt av en osannolik premiärminister.

Kultur. Den 1 september kommer de prisbelönade italienska konstflygarna Frecce Tricolore att visa upp sina färdigheter i Tripoli i Libyen under firandet av fyrtioårsjubileet för Khaddafis statskupp. Detta är en liten gåva från Italiens premiärminister Silvio Berlusconi till hans nye vän, den libyske diktatorn.

De två har mycket gemensamt. Bland annat lusten till unga och vackra kvinnor och förmågan att hålla sig kvar vid makten mot alla odds.

Berlusconis popularitet beror på skicklig manipulering av medierna. Han äger Mondadori, det största förlaget i Italien, och mediaföretaget Mediaset. Som premiärminister har han också ett enormt inflytande över RAI, det statsägda tv-bolaget. Sammantaget utgör detta ungefär 80 procent av alla italienska medier. Enligt Reportrar utan gränser kontrollerar liknande konglomerat i Europa ansenliga delar av media: ”till exempel Bertelsmann och Kirch i Tyskland och Rupert Murdochs imperium i Storbritannien. Men Berlusconis Italien är ändå något hela annat: "kombinationen media och politisk makt är unik fär ett demokratiskt land" skriver Reportrar utan gränser.

För italienare är verklighet inte det som faktiskt händer, utan det de ser på de tv-kanaler eller läser i de tidningar som premiärministern äger. Således har Berlusconi makt att ändra på verkligheten, något som vanligtvis bara tillfaller diktatorer. Till exempel: italienare har ingen aning om att överlevande från jordbävningen i Abruzzo fortfarande lever under erbarmliga förhållanden. De tror att Berlusconi – som i juli var värd för G8-mötet i Aquila, huvudstaden i Abruzzo – redan låtit bygga upp de raserade samhällena.

”Det enda de ser är premiärministern omgiven av leende människor i Abruzzo. Ingen rapporterar om att regeringen skär ner på medel överallt, därför att den inte har pengar nog, och misshushållar med pengar som kommer in från utlandet,” säger en volontär från Gröna korset som arbetat den senaste månaden i Aquila. ”Ingen rapporterade om det upplopp som utbröt för några dagar sedan på fotbollsplanen i Aquila, där många familjer fortfarande bor i tält. När de upptäckte att arton toaletter togs bort, exploderade ilskan.”

Toaletterna kostar vardera 80 euro om dagen, för mycket för en bankrutt regering. En regeringstjänsteman erkände till och med att man inte hade råd att tillhandahålla ett rimligt antal toaletter (en per fem personer) för de nödställda. De sparade pengarna kunde användas till något annat. Frågan är, vad kan vara viktigare än hygien?

Berlusconi lyckas också manipulera det statliga RAI. Under den senaste sexskandalen, när en prostituerad visade upp bilder och till och med en bandinspelning från en het natt med premiärministern, ignorerade RAI Uno, det mest populära nyhetsprogrammet, nyheten i flera dagar. Det var bara sedan ilskna ledare hade publicerats i La Republica och L'Unita, en omfattande rapportering i Sky News och en nedgång i de egna tittarsiffrorna på flera miljoner som nyhetschefen för Rai Uno – utnämnd av regeringen – tog det exempellösa steget att avbryta nyhetssändningen för att förklara att han inte sänder ”rykten” om premiärministern!

Berlusconis medieimperium har i nästan tre decennier framställt en verklighetsbild anpassad efter chefens behov. Nu har RAI underordnat sig denna policy. Kärnan i imperiet är fortfarande Mediaset, där Berlusconi äger 40 procent och resten kontrolleras av Fininvest som kontrolleras av familjen Berlusconi. Mediaset skapades 1980 som en konkurrent till Murdochs imperium och med målet att förstöra RAI:s monopol. Detta uppnåddes under det sena 1990-talet, främst tack vare tre kanaler: Italia 1, Rete Quatro och Canale 5.

2007 kontrollerade Mediaset mer än 41 procent av den italienska tv-marknaden, ungefär 6 procent mer än RAI:s marknadsandel. Det året omsatte företaget cirka 500 miljoner euro. Mediasets framgångsrecept är en cocktail på halvnakna kvinnor, billiga realityprogram, gamla filmer och politiska pratshower med ett starkt inslag av populism. Många tror att denna mix fungerar därför att den reducerar allt, från mode till politik, till lägsta gemensamma nämnare. Naturligtvis hittar du här inte kultur eller annat intellektuellt innehåll.

Detta är också Silvio Berlusconis stil i ett nötskal. Han älskar att presentera sig själv som en medelitalienare: en self-made man som är obotligt romantisk, en sorts modern Don Giovanni. Åldern är hans enda fiende och plastikoperationer hjälper honom hantera den. Men resultaten är skrala. ”Berlusconi ser ut som Frankenstein, hans hud är mycket stram och orange. När han ler ser hela hans ansikte ut att vara av plast och man kan se raderna av transplanterade hårstrån på hans huvud”. Så beskriver en högt uppsatt kvinnlig statstjänsteman premiärministern.

Den 73-årige försteälskaren verkar inte medveten om hur han ser ut och visar ständigt fram sin besatthet i sex och kvinnor: ”det är sant att jag inte är något helgon, men jag knullar som en gud.” Detta sa han till sina ministrar i juli efter det att internationella media hade rapporterat om Berlusconis vilda fester med prostituerade i hans residens i Rom, och om transporterna med statliga flygplan av dessa kvinnor till hans villa på Sardinien. Samt hans hustrus skilsmässobeslut efter en påstådd relation mellan maken och en minderårig flicka.

Mediaset hjälpteBerlusconi att skapa en stil som kan definieras som ”politisk machismo”, det slags självbelåten attityd som män kan anta runt ett biljardbord efter för många öl. Att skryta med sina sexuella bedrifter ger dem en känsla av makt.

I december 2003, under det italienska EU-presidentskapets avslutningsmiddag, stod en debatt kring europeiska konstitutionen på dagordningen. Berlusconi reste sig och föreslog att man i stället skulle prata om kvinnor. Sedan bad han den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder, som varit gift fyra gånger, att inleda diskussionen. När Schröder avböjde vände han sig till den tyske utrikesministern, Joschka Fischer, som också varit gift fyra gånger.

Ingen annan västerländsk politiker skulle slippa undan med ett sådant skandalöst uppförande därför att ingen annan har lika mycket makt som Berlusconi.

Att vara den rikaste mannen i Italien ger honom möjlighet att driva sin regeringskoalition som han driver Mediaset. 2008 hjälpte han Ugo Bossi, ledaren för Lega Nord, med kapital så att denne klarade sig ur en besvärlig ekonomisk situation. Som tack för hjälpen fick han Bossis fulla politiska stöd. När han väl satt vid makten genomdrev han lagstiftning som satte honom, republikens president och senatens ledare, över lagen. Fullständig imunitet skyddade honom från en mycket värre skandal än utomäktenskapligt sex – korruption.

I juni 2009 kom en italiensk domstol fram till att David Mills, före detta make till en brittisk minister, hade mutat Berlusconi. Ändå kan inte Berlusconi ställas till svars för detta så länge han är premiärminister.

I veckan kommer Khaddafi och Berlusconi att tillsammans se uppvisningen av Italiens bästa piloter i ett gemensamt hyllande av sig själva – dessa två män som med den moderna diktaturens diskreta charm framgångsrikt lurat sina egna folk och det internationella samfundet.

Loretta Napoleoni är ekonom och författare och skriver regelbundet i internationell och amerikansk press. Hennes senaste bok utgiven på svenska är "Skurkkapitalism" (Leopard, 2009). Hon har tidigare medverkat i Helsingborgs Dagblad.