Dumskallarnas sammansvärjning
Bildmaterial
Konstnären Anna Odell och hennes försvarsadvokat Claes Borgström.
”Unknown, woman 2009-349701” kallar Anna Odell sitt videoverk där hon spelar psykiskt sjuk.
Verket visar i realtid händelserna på Liljeholmsbron
i januari i år då Anna Odell spelade psykotisk.
Åtalet mot Anna Odell
Anna Odell åtalades efter en uppmärksammad händelse på Liljeholmsbron i Stockholm i januari.
I ett projekt för Konstfack återskapade hon en psykos som hon själv drabbades av 1995. Det slutade med polisingripande och bältesläggning på S:t Görans sjukhus. Först dagen efter berättade hon att det rörde sig om ett konstprojekt.
Motivet ska ha varit att med sitt konstverk skapa diskussion kring behandlingen av psykiskt sjuka. (TT)
Verket
I sitt verk ”Okänd, kvinna 2009–349701” utgår Anna Odell delvis från sina personliga, tidigare erfarenheter av psykvården. I filmerna skildrar hon tiden före, under och efter den simulerade psykosen på Liljeholmsbron. I den första delen ringer hon runt till juridisk och psykiatrisk expertis för att rådgöra med dem om projektet, om det är moraliskt och juridiskt försvarbart. Flera röster tycker inte det.
Under rättegångsdagen visas hennes filmer på ABF i Sundbyberg som vill ge människor en chans att bilda sig en egen uppfattning.
I höst har Anna Odell blivit inbjuden att visa verket på konstskolor men också för medicinstudenter och blivande sjuksköterskor inom psykiatrin. Samtidigt fortsätter hon sin mastersutbildning på Konstfack.
Gunnar Bergdahl. Vad finns kvar när dom nu har fallit i målet mot Anna Odell?
Samhällets krav på svindlande 2 500 i böter.
En åklagare som belåtet tycker att rätt har skipats och av lag ska landet byggas.
En tingsrätt som har slagit näven i bordet och deklarerat att hypokondriker ska jagas med blåslampa och böter. Bäva vi alla influensarädda små i kungariket Sverige.
En konstskola som heter Konstfack som inte har haft eller kommer att ha något ansvar - det har man utrett på egen hand - och som förlorat sitt anseende.
En konststudent som är glad över att bötessumman inte handlade om några Pirate Bay-summor.
En bekymrad försvarsadvokat.
Och så minskat juridiskt utrymme för konstnärlig och journalistisk verksamhet i detta land. Yttrandefriheten har fått en ny gränsdragning.
Det finns säkert de som känner sig hemma i ett samhälle där wallraffande journalister eller sökande konstnärer kan ställas inför tinget.
Av domen kan man lätt få för sig att Anna Odell skapade kaos i hela psykvården med sin undersökning. Att det blev strömhopp från Liljeholmsbron av självmördare medan psykvårdens samtliga resurser ägnades åt hennes falskspel. Hon lurade ju Stockholms landsting på vård för 12 350 kronor!
Jag har en viss förståelse att personalen som tog hand om Anna Odell den där gången blev upprörda när det visade sig att hennes agerande var en planmässig iscensättning och inte ett akut sjukdomstillstånd.
Men jag har svårt att tro att samma personal i dag applåderar domen. Anna Odell ville enligt egen utsaga bearbeta sina tidigare autentiska upplevelser av svensk psykvård. Hon använde de uttrycksmedel hon har: de konstnärliga. Den enkla frågan borde förstås vara: Var hennes uppsåt rent? Kan hennes konstnärliga genomlysning av psykvårdens realiteter leda till något gott?
Svaret blev denna bisarra dom.
Till och med detta stingsliga landsting i Stockholm, som känner sig så utnyttjat i dessa svåra tider, borde i eftertankens kranka blekhet inse att Odell uppenbarat saker. Som till exempel att Socialstyrelsen, ansvarig kontrollmyndighet för psykvården, först efter Odells agerande har förstått att man saknar statistik och rapporter om hur ofta dessa spännbälten kommer till användning. Lossar man på spännet inom fyra timmar behöver ingen klinik notera frekvensen. Man får väl hoppas att det blir ändring på den punkten. Och att en levande intern diskussion om vården uppstår. Om så blir fallet är det ingen dålig utdelning på 12 000 kronor.
Tingsrättens dom förefaller snarast vara frammanad ur en gäll offentlig debatt där bland andra kulturminister Adelsohn Liljeroth fann anledning att definiera vad konst inte är. Den här typen av gränsöverskridande undersökningar saknar inte bara värde utan måste förbjudas. Straffas bort. Budskapet till grävande journalister bakom falska identiteter eller konstnärer som prövar gränserna är tydligt. Håll er på mattan.
Men konsten har alltid varit en flygande matta!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus