IB-spioner, ministrar och kulturdöd i Båstad
Bildmaterial
Gunnar Bergdahl. Det började kanske som skakning på tredje däck, denna 25-årsjubilerande bokmässa, men väl med ett skorrande seminarium på andra våningen. Bokmässans allra första författare att möta en publik var en gammal spion, Gunnar Ekberg, huvudperson i IB-affären för mer än 35 år sedan. Nu har han skrivit en pojkbokskäck självbiografi om hur han hjältemodigt nästlade sig in i den palestinska terrororganisationen PFLP och på vägen – av nödvändighet – lagstridigt registrerade svenska FNL-aktivister och vänstermänniskor för denna hemliga underrättelsetjänsts hemliga personregister. Nu sitter han på Publicistklubbens öppna arrangemang och berättar att allt han gjorde var nödvändigt och bra. Demokratisk insyn? Lagar och paragrafer? Nä, här handlade det om att rädda världen undan kommunismen. Frågorna var snälla, svaren självsäkra.
JAG MINNS GUNNAR EKBERG från Göteborg från 1972. Jag var med i styrelsen för FNL-gruppen, han representerade Palestinagrupperna och vi arrangerade Vietnamveckor och demonstrationer gemensamt. Nu känner jag inte ens igen honom utan står och snackar som en nyttig idiot med honom i dörren innan det börjar, om bokmässans förtjänster och mardrömmar. Som med vilken mässbesökare som helst. Först när han sitter där framme och lägger ut texten om varför lagen måste brytas för de stora politiska syftena fattar jag vem jag pratade med. Mig minns han uppenbarligen inte heller. Jag var väl en av de där idealistiska ungdomarna som lurades med av de beräknande kommunisterna.
Jan Guillou, som också han skulle medverkat i en egen programpunkt om IB-affären, lämnade återbud i sista stund. ”Jag vill inte ge den mannen den minsta legitimitet”, lär han ha sagt som förklaring. Jag förstår honom. Det är något djupt olustigt med denne svenske Stasi-representant. Hans bok, ”De måste i alla fall dö”, är inte illa skriven. Bara illa tänkt.
SÅ BÖRJAR MÄSSAN för mig. Och den fortsatte som den brukar. Jag lyssnade på seminarium om kommande läsplattor till en redovisning av hur svenska folket ser på boken. Ännu vill 90 procent ha boken i sin gamla vanliga form med pärmar, sidor och kapitel. Men om man får tro Lasse Winkler, chefredaktör på branschtidningen Svensk Bokhandel, kommer den tredje generationens läsplattor att bli en innepryl redan denna vinter. Inför detta hot känns till och med en kulturpolitisk sammandrabbning mellan Leif Pagrotsky och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth apropå den nya kulturpropositionen som en uppenbarelse av invanda trygga mönster. Pagrotsky lovade att införa fri entré på de statliga museerna om vallyckan står honom bi och Adelsohn Liljeroth gladde sig över nya skattesänkningar ”så att människor har råd att konsumera kultur”.
SOM ETT TECKEN FRÅN SKYN fick jag ett telefonsamtal från Båstad som berättade om att den moderatledda kommunen nu halverar sitt bidrag till Kammarmusikfestivalen och till Lilla filmfestivalen. Eftersom det handlar om en minskning från 100 000 till 50 000 är det naturligtvis bara ett symbolbeslut. Nålpengar. Räcker inte ens till kaffe på socialnämndens sammantrdäden. Men besökarna på den fantastiska kammarmusikfestivalen och den levande filmfesten kan väl betala mer med sina sänkta skatt. Att höra sånt är lika stimulerande som att lyssna till en avdankad gammal kriminell svensk spion.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus