En mycket modig mexikanska
Kultur. På sexans spårvagn förbi Sahlgrenska på väg till bokmässan läser jag i Metro "tips" på världens värsta ställen. Jag tänker tillbaka på en resa genom Latinamerika, på några nätter i laglösa delar av Belize och Caracas men toppar min lista gör garanterat den mexikanska gränsstaden Juarez. Prostitution, knarkhandel, våld. Att sätta sig i bilen i världens rikaste land, köra från El Paso över gränsen till Juarez, är som en löjligt övertydlig illustration av vilka cyniska gränser som kan dras genom människors liv. I Juarez känns ett människoliv väldigt lite värt.
Det håller alldeles säkert den mexikanska människorättsaktivisten, feministen och journalisten Lydia Cacho med om. Hon som bland annat skrivit om skandalen med kvinnor som dödats och grävts ned i Juarez. Men som framförallt nystade upp en härva kring pedofilen Succar Kuri i boken "Los demonios del Edén" från 2005 (tyvärr inte översatt till svenska).
Flera åtalade toppolitiker åtalades men flera frikändes. Ett korrupt etablissemang höll varandra om ryggen med hjälp av mexikansk polis - som tillsammans gav sig ut på jakt efter Cacho. Hon har sedan dess förföljts, hotats och - torterats. Om sin osannolika thrillerartade överlevnadskamp berättar hon i "Jag låter mig inte skrämmas" (Natur och Kultur).
Expressens kulturchef Björn Wiman som intervjuade henne på mässan jämförde Lydia Cacho med - Lisbeth Salander. Och frågade hur hon trots allt orkar fortsätta?
"I början av mitt arbete om trafficking-nätverket träffade jag en sexårig flicka. Hon var villig att berätta för att andra flickor skulle drabbas. Hur skulle jag inte kunna fortsätta?"
Italienaren Roberto Saviano som mordhotas av maffian efter boken "Gomorra" har sagt att han till skillnad från Lydia Cacho åtminstone skyddas av staten. Det säger en del om Cachos totalt utsatthet och vilka krafter hon har att jobba emot i sitt hemland, att när hon fick statligt skydd till en början höll en bilbomb på det att kosta henne livet.
I sin bok skriver hon att hennes mamma alltid sa att sanningen väger tyngre än lögnen. Hittills har verkligheten motsatt det i Lydia Cahos fall.
"Jag har fått erbjudande om att bosätta mig i säkrare länder, däribland Sverige. Men jag älskar Mexiko, det är mitt hemland. Det är the bad guys som ska lämna landet, inte jag."
Men Lydia Cacho har ändå anpassat sin kamp efter omständigheterna. Hon har de senaste åren ägnat sig att åka jorden runt för att kartlägga trafficking och barnpornografi - och hon har gjort det alldeles ensam i de tuffaste miljöer. Fördelen är att hon som kvinna lättare kan närma sig barn utsatta för övergrepp, nackdelen att hon ständigt utsätts för livshot. Men medan det kostade livhanken för hennes journalistiska förebild Anna Politkovskaja är Lydia Cacho ännu i livet - mot mångas uttryckliga vilja.
En annan stark feministisk aktiviströst, den iranska advokaten och demokratiförkämpen, Parvin Ardalan kom till bokmässan i går och hämtade Olof Palmepriset. Hon skulle ha mottagit det redan i fjol men släpptes då inte ut ur landet. Läs mer om henne här på kultursidan i morgon.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus