Konsten att skala yttrandefriheten
I går visades Fredrik Gerttens film ”Bananas!” för den svenska riksdagen och följdes av en diskussion om det rättsliga läget. Fredrik Robertsson var på plats.
Bildmaterial
Doles dolda sanningar och verkligheten för plantagearbetarna skildras i Fredrik Gerttens ”Bananas!”.
Kultur. Malmöfilmaren Fredrik Gerttens dokumentär Bananas! – om arbetarna på en bananplantage i Nicaragua som tar strid mot jätteföretaget Dole i amerikansk domstol – visades i går i riksdagen inför en skara riksdagsledamöter. Filmen följdes av diskussion och frågestund med Fredrik Gertten själv, advokaten Percy Bratt (vice ordförande i Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter) samt riksdagens initiativtagare Mats Johansson (M) och Luciano Astudillo (S).
Anledningen var givetvis den förtalsstämning som Dole genomfört i en domstol i Los Angeles mot Gertten och hans bolag WG Film – och det hot mot yttrandefriheten som många anser att en sådan stämning utgör.
Men det här handlar inte primärt om den svenska yttrandefriheten. Den ligger fast och påverkas inte ett dugg av vad som händer i en domstol i USA. Möjligen får vi nu ytterligare incitament att diskutera framtiden för vår grundlagsskyddade rätt, inte minst hur den ska se ut inom ramen för EU. Gertten är heller inte stämd på grund av att han faktiskt gjort filmen, utan för att han låtit den visas i USA. Och vad som händer på amerikansk mark är naturligtvis främst en angelägenhet för amerikanska myndigheter.
Istället handlar det om två olika rättskulturer, två olika sätt att hantera konflikter.
I Sverige hade en liknande process varit omöjlig – av den enkla anledningen att förtal av en juridisk person inte är ett brott här. Bara människor kan förtalas enligt grundlagen, och till det finns det goda skäl. I Sverige har lagstiftaren ansett att företag har resurser nog för att själva kunna ta debatten i offentligheten.
Det svenska synsättet ställer också Doles vice vd Michael Carters uttalande i Sydsvenskan den 11 september i en än mer bisarr dager: ”Vi hade inget annat val än att stämma honom. Tystnad skulle ha använts som ett bekräftande från oss om att filmen är korrekt.”
Men sanningen är väl snarare att Dole stämmer eftersom man kan stämma. Med rådande ordning gynnas ofta den starke i USA:s rättssalar, och gud vet hur många som har avstått från att ta rättslig strid av rädsla för rättegångskostnader som kan ge livslånga skulder.
Samtidigt är inte mörkret totalt för David mot Goliat. En speciallag, utformad för att hindra stora organisationer från att stämma bara för att de vet att motparten aldrig skulle riskera kostnaderna av en rättsprocess, är nu ett av Fredrik Gerttens och WG Films vapen i processen mot Dole.
Men även om Gertten förlorar i rätten i Los Angeles – vilket efter visningen verkade framstå som helt osannolikt för publiken i riksdagen – är det tveksamt om ett skadestånd kommer att verkställas.
Percy Bratt trodde det i alla fall inte. Detta med hänvisning till det så kallade ordre public-undantaget, som möjliggör för en svensk domstol att låta bli att verkställa en utländsk dom, om denna anses strida mot grundläggande rättigheter i Sverige.
Samtidigt medgav Bratt att målet är historiskt, han sade sig aldrig hört talas om tidigare fall där yttrandefriheten i svensk eller europeisk form ställts mot förtals-anklagelser från ett amerikanskt företag.
Historiskt eller ej, bananplantagen i Nicaragua känns plötsligt långt, långt borta.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar