Dynamit i termo- metern
Kultur. Hur temperaturerna på jorden varierat i historisk tid är dagspolitisk dynamit. Det har förstås att göra med klimat-debatten om hur människan ska förhålla sig till att jordklotet sedan år 1900 blivit mellan 0,56 och 0,92 grader varmare, lite olika beroende på vilka mätserier man förlitar sig på.
De som inte anser att människan bör begränsa sina utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser brukar vara väl insatta i medeltidens klimat. På medeltiden var Europa under lång tid lika varmt som de rekordvarma åren i början av 2000-talet. Det är säkra klimatfakta som går att utläsa ur årsringar på träd, borrkärnor från glaciärisar, tvärsnitt ur torvmyrar och en mängd andra finurliga metoder som används för att få en bild av klimatet förr. Människor odlade utmed sydvästra Grönlands kuster, Alpernas glaciärer var mindre än idag och England konkurrerade med Frankrike om att vara Europas främsta vinland.
Argumentationslinjen lyder: ”om det var lika varmt då, kan det inte vara någon fara nu”.
Invändningen från den majoritet som menar att uppvärmningen visst är människoskapad och allvarlig, låt oss för enkelhetens skull kalla dem klimatvarnare, är att det inte går att slå fast att den medeltida värmen var ett globalt fenomen.
Fredrik Charpentier Ljungqvist är doktorand i Historia vid Stockholms universitet, med inriktning på medeltiden. Han utkommer nu med boken ”Global nedkylning – Klimatet och människan under 10 000 år” på Norstedts förlag. I en allmänbildande snabbspolning av historien jämför han människans levnadsöden på olika platser med de samtida klimatvariationerna. I fallet medeltiden dömer han solklart första ronden till klimatskeptikernas fördel. Medeltiden var mycket varm och inte bara i Europa. Mätdata från Kina, Nordamerika och andra platser visar samma sak. Huruvida Arktis var isfritt sommartid vet man inte, men det är möjligt menar Charpentier Ljungqvist.
I andra ronden vinner dock klimatvarnarna på poäng. Sedan 1900 har det blivit varmare, sedan 1990 mycket varmare och det är otvetydigt så att människans utsläpp av koldioxid har med saken att göra, dock osäkert exakt hur mycket. Troligen befinner vi oss nämligen samtidigt i en period av naturligt varmare klimatvariation.
Det som framför allt framförs i ”Global nedkylning” är att ett förändrat klimat genom historien sparkat igång massiva folkomflyttningar och drivit civilisationer till utplåning.
Exempelvis torkade Mayakulturen i Centralamerika bort och Grönlands bönder svalt så småningom ihjäl. När resurserna minskat i ett område har det ofta gått utför fort, inte minst därför att människor stridit om de minskande resurserna, strider som i sig slukat resurser och påskyndat nedgången. Klimatförändringar är ingen tebjudning, människoskapade eller ej.
Så vad gör vi då med kunskapen att klimatet nu hastigt ändrar sig över klotet?
Förutom det uppenbara, att minska koldioxidutsläppen för att inte spä på utvecklingen ytterligare, finns det egentligen två alternativ:
Det första alternativet är att försvara de resurser vi redan sitter på och låta människor klara sig undan översvämningar och torka bäst de kan. Det innebär också att vi backar från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Det andra alternativet är att dela de kvarvarande resurserna över klotet lika, stötta utsatta områden och gemensamt organisera ett värdigt mottagande av klimatflyktingar. Klimatskeptiker brukar inte vara ivriga förespråkare av detta andra alternativ.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus