Vem får årets pris?

När klockan slår 13 i dag träder Peter Englund ut och meddelar vem som får årets Nobelpris i litteratur av Svenska Akademien. Redan nu kan du följa bataljen bland HD-akademiens 18 snillfattiga och smaklösa ledamöter som alla har var sin kandidat.

Kultur. Lennart Sjögren

Det är tveklöst dags för Svenska Akademien att ta igen en mer än decennielång försummelse av poesin. Att oddsen trots det knappast talar till någon svensk poets fördel bortser jag högaktningsfullt ifrån, och Tranströmer får ursäkta, när jag tilldelar årets Nobelpris en diktare från Byxelkrok: Lennart Sjögren. För en lyrik som utan illusioner stirrar existensen i vitögat och lika kärvt vittnar om tillvarons obarmhärtiga kretslopp som ödmjukt närmar sig de gåtor som befinner sig "utanför frågandets krets".

Stol 1: Ständig sekreterare Ann Lingebrandt

Cormac McCarthy

Jag vill prisa en politiskt inkorrekt social pessimist som under senare år fullkomligt slagit luften ur mig med sina kompromisslösa och våldsamma romaner om det hårda livet i västra USA, t ex Gränstrilogin. Cormac McCarthys författarskap, med ett språk som är drabbande vackert i sin bibliska tyngd, präglas av oemotsäglig autenticitet. Med filmatiseringen av "Inget land för gamla män" tog han steget från att vara en författares författare till större uppmärksamhet. Nu vill jag se honom i nobelfrack.

Stol 2: Diana Holmberg

Anne Carson

Det här årets totala litterära uppenbarelse är för mig tveklöst den kanadensiska poeten, essäisten, översättaren, klassicisten och doldisen Anne Carson. Med "Röd självbiografi" introducerades hon för en svensk läsekrets, och mer är nu på väg. Anne Carsons poetiska egenart ligger i en lika bildrik som bildad sammansmältning av idiotiska kategorier som högt och lågt, nu och då, antik kultur och avantgarde. Och den lätthet och stilistiska styrka med vilka hon förmedlar detta är helt enkelt svindlande. Nobelpris it is!

Stol 3: Jenny Högström

Tomas Tranströmer

Jag tror att det är dags nu. Att i år blir första gången på 35 år som man vågar sig på att ge nobelpriset till någon inom landets gränser. Det är helt enkelt dags för ett svenne-banan-pris. Kolla: det var 13 år sedan priset gick till en renodlad poet. Och den största konkurrenten i närområdet, en annan skandinavisk poetus gigantus (Inger Christensen) är död. Dessutom vill man kanske fira sekreterarbytet med en riktig smällkaramell. Ja, faktum är att ALLT talar för att priset i år och äntligen går till vår egen briljante metaforiker: Tomas Tranströmer.

Stol 4: Marie Pettersson

Bob Dylan

Vem ska ha Nobelpriset 2009? En poet, en romanförfattare, en kvinna?

The answer, my friend, is blowin' in the wind.

Naturligtvis ska priset tilldelas Robert Allen Zimmerman, poeten vars sånger alltsedan 1960-talet engagerat en värld, särskilt antikrigsrörelsen och medborgarrättsrörelsen i USA. Bob Dylans ballader har inte bara påverkat andra utan ofta fångat tidens essens, mest ur ett motkulturellt perspektiv.

Beyond here lies nothin'But the mountains of the past

Stol 5: Sören Sommelius

Carsten Jensen

En skeppsmäklare måste veta vad det rysk-japanska kriget innebär för fraktmarknaden. Han behöver inte intressera sig för politik. Men han måste intressera sig för sina skeppares ekonomi och det medför kunskap om konflikter mellan länder helt av sig självt.

Carsten Jensen förklarar i "Vi de drunknade" på några rader kapitalismens inneboende kraft och dess kritikers ständiga tillkortakommanden. Konkret samhällskunskap i en roman som skildrar människor med insikt och förståelse utan att ömka dem.

Stol 6: Bengt Göransson

Péter Nádas

Bortser man från geografisk rättvisa, kön och andra ickelitterära kriterier, vilket verkar vara det som styr Snillet och Smaken, så går årets Nobelpris till Péter Nádas. Alltsedan den monumentala romanen ”Minnets bok” har hans författarskap framstått som ett av de originellaste i den Centraleuropeiska litteraturen. Nyligen kom ”Egen död” och nästa år ska Péter Nádas senaste storverk ”Parallella historier” vara färdigöversatt. Péter Nádas står i jämnhöjd med Robert Musil, Elias Canetti och Franz Kafka.

Stol 7: Crister Enander

Christa Wolf

Nu när jag inte längre kan nominera Inger Christensen så får mitt förslag bli tvåfaldigt: Christa Wolf för skärpan och den kliniska, kritiska blicken och Thomas Pynchon för han är raka motsatsen till Wolf.

Men om någon frågade mig vem jag faktiskt tror kommer att vinna så tippar jag Assia Djebar eller Haruki Murakami. Jag läste just ut hans What I Talk About When I Talk About Running som var … tja, om inte en direkt omvälvande läsupplevelse, så inspirerade den verkligen till löpning.

Stol 8: UKON, Ulf Karl Olov Nilsson

Haruki Murakami

Den japanske författaren Haruki Murakami är höljd i mystik. Han plockar fram det vi andra inte ser och gör det fullt synligt. Bär oss bortom ögat. Ingenting är självklart och handlingar som kan tyckas galna eller oförståeliga blir en port in i något större, en ny dimension. Bakom draperiet skymtar det som är helt och hållet Murakami. Det säregna. Ett berättande inspirerat av jazz och filosofi. Hans författarskap är en berusande resa där döden och kärleken och en katt ständigt är närvarande.

Stol 9: Conny Palmkvist

Margaret Atwood

Bortsett från alla sannolikhetsberäkningar, vilka väl säger att det troligast blir en poet som tar hem priset i år, är jag svag för genren episka, mustiga, gedigna romaner och hoppas nästan alltid på en pristagare i den klassen. I år hejar jag således på den kanadensiska författarinnan Margaret Atwood, för att hon med ett innerligt suggestivt språk och samtidig suverän skärpa skriver just sådana berättelser, alltid av hög kvalitet och fyllda av mörka, spännande undertoner.

Stol 10: Johanna Gredfors Ottesen

Assia Djebar

I Egypten kallas den generation som Assia Djebar tillhör, de som är födda på 30-talet och kämpade mot både patriarkatet och kolonialmakten, för the glorious generation. De kastade slöjorna och gjorde sina egna feministiska tolkningar av islam. Under någon månad har jag lyssnat som fastnaglad på Marie Göranzons uppläsning i radions P1 av Assia Djebars självbiografi Ingenstans i min fars hus. Djebar skildrar poetiskt och sakligt den berusande frihetskänslan hos de kvinnor som nått högre studier, vars mödrar böjts av årtusenden av patriarkalt förtryck. Alltså borde 2009 år nobelpris i litteratur gå till Djebar.

Stol 11: Carina Waern

Adonis

Jag föreslår den syrisk-libanesiske poeten Adonis, som öppnat dikten för ett skimrande möte mellan arabisk tradition och europeisk modernism. Vidare skall begreppet ”litteratur” självklart också innefatta essäer, aforismer, reseberättelser. Elias Canetti var på sin tid ett lysande val, synd att W.G. Sebald och Ryszard Kapuscinski inte hann få priset. Mitt andra förslag är följaktligen Joan Didion, särskilt för hennes tidiga essäsamlingar och reportage.

Stol 12: Jonas Ellerström

Ciaran Carson

Jag älskar den irländske författaren Ciaran Carsons poesi. Carson verkar i en tradition där saga och politik samsas och där egensinne ryms inom sonettens form. Under mer än trettio år har han skrivit och översatt litteratur och även turnerat som folkmusiker. Mannen från Belfast är gjord av språklig rytm, hans första språk var gaeliskan och dess melodi finns kvar och vibrerar under engelskan.

Likt Nelly Sachs känner Carson till mänsklig sårbarhet, hans röst når de mörkaste platser och hans gehör för skönhet är absolut: "Her face was snow and roses just behind the bullet-proof glass."

Stol 13: Jenny Maria Nilsson

Maryse Condé

Naturligtvis ska Nobelpriset i litteratur gå till en kvinna! Det är fortfarande alltför få kvinnor som fått priset, men väldigt många som förtjänar det. En av dem är Maryse Condé, från Guadeloupe, Västindien. Hennes författarskap är i bästa mening kreolskt, en blandning av språk och kulturer och därmed väldigt passande för vår tid. Hon skriver om människor som har sina rötter någon annanstans än där de bor och i sina romaner blandar hon in ord och uttryck från karibisk kultur och afrikanska språk. Men det hon berättar om är universellt.

Stol 14: Kerstin Johansson

Jeppe Brixvold

Numer är det alltid en samlad författargärning som motiverar ett Nobelpris. Det säger något om vår litteratursyn – till och med för Svenska Akademien devalveras den. Jag vill låtsas att det fortfarande är möjligt att värdera ett litterärt verk så högt: Danske Jeppe Brixvolds roman Forbrydelse og fremgang (2007) utforskar människans förhållande till tiden med en blick som döpt i en ursprunglig oskuld. Systematiskt avkläs läsarens fostran i moderna tankemodeller. Slutet svindlar, genom tårar och skratt.

Stol 15: Henrik Petersen

Dennis Lehane

Jag har alltid varit svag för Dennis Lehane, vår tids Raymond Chandler. Brott och straff och hårdkokt kriminallitteratur på allra högsta nivå tryfferad av ett lakoniskt och metaforrikt språk. Men med den brett anlagda romanen Ett land i gryningen – om rasismen, 1900-talet och en nations födelse – talar vi tungvikt. Nobelprisklass. Det påminner om Dostojevskij; lika detaljskarpt, lika moraliskt laddat, lika flödande välskrivet. Och eftersom att det är lite sent påkommet att argumentera för Fjodor går min röst till Dennis!

Stol 16: Gunnar Bergdahl

Överraska!

Våga ge priset till en kvinna. Till en serietecknare. Till en politisk organisation som kämpar mot analfabetism. Smutsa ner priset. Skippa börssalen. Dela ut pengarna till någon som behöver dem istället. Eftersom så inte kommer att ske: tänk utanför den västerländska kanon. Ge oss ett namn att upptäcka och glädjas åt. Använd priset till att introducera och lyfta fram, inte bekräfta och befästa. Ett tips? Hör till sakens natur att man inte kan upptäcka det man redan vet. I år blir jag grymt besviken om det är någon jag känner till.

Stol 17: Mats Kolmisoppi

Philip Roth

Livet efter Horace har inletts för Akademien och då är det väl hög tid för den stora amerikanska romanen? Oates? DeLillo? Jag hoppas att Philip Roth får det, framförallt för sin amerikanska 90-talstrilogi som är epik som allra bäst; hänsynslöst individuell och historiskt förklarande i samma andetag. Och något ska Roth ha för att hans alterego Zuckerman i trilogins briljanta inledning, "Amerikansk pastoral", förtvivlat söker erkännande hos sin barndomsidol – Swede!

Stol 18: Johan Malmberg

Gunnar Bergdahl gunnar.bergdahl@hd.se042-489 90 06