Medierna och muslimerna
Åsa Sandell. Årets första höstrusk överraskar Stockholm när jag kliver in på den smakfulla 40-talsbiografen Bio Rio vid Hornstulls Strand. Muslimska mänskliga rättighetskommittén arrangerar ett seminarium under rubriken ”Medierna och kriget mot terrorismen”. Programmet är ambitiöst: John Pilgers film ”Breaking the silence – truth and lies in the war on terror” visas, Malcolm X:s dotter Malaak Shabazz håller tal. Publiken i den halvfulla salongen är engagerad när Kitimbwa Sabuni, ordförande i Afrosvenskarnas riksförbund, leder en diskussion på temat ”Varför rapporterar svenska medier som de gör om muslimer?”
Tyvärr är ingen nyhetsjournalist eller -chef på plats i panelen. Däremot flera representanter från tidningarnas ledarsidor. Dagens Nyheters förre politiske redaktör Niklas Ekdal är kritisk till rubriken och menar att medier lika lite som muslimer kan klumpas ihop i en kategori. ”Det är ett alltför trubbigt begrepp. Man måste bedöma varje medium, varje röst för sig.” Han betonar också att nyhetsjournalistik är problemorienterad – 90 procent av nyhetsflödet har fokus på negativa saker, och det gäller alla grupper i samhället.
Sveriges radios Mikael Olsson anser att man kan se ett genomgående drag i journalisternas arbete. ”En intill förbrytelse gränsande intellektuell slapphet. Det finns för lite av självständigt kritiskt prövande.”
Mer kontroversiell är Svenska Dagbladets Per Gudmundsson. Han menar att svensk journalistik bör granska islams roll hårdare: ”Varför är så många muslimska länder diktaturer? Varför är kvinnlig frihet så ifrågasatt inom islam?”
Detta avfärdar Expressens politiske redaktör Anna Dahlberg. ”Att rota i koranen skulle vara en återvändsgränd. Som om vi skulle åberopa Gamla Testamentet för att förklara Israels dåd till exempel”. Niklas Ekdal och Anna Dahlberg är överens om att rasismen inte i första hand är ett medieproblem. ”I den mån det finns en agenda på tidningsredaktionerna är den snarast antirasistisk”, menar Anna Dahlberg. Niklas Ekdal förklarar att det bland läsarna finns en högljudd, sverigedemokratiskt färgad grupp som vill att media är mycket tuffare mot invandrare. ”När jag skriver om kvinnors rätt att bära slöja svämmar mejlboxen över av hatmejl”, berättar Anna Dahlberg.
Att även den välvilliga journalistiken har baksidor intygar Mikael Olsson. ”Också då avskiljer vi en grupp och vidhäftar att den är problematisk. Jag har själv gjort mig skyldig till detta. Det är knepigt.”
Att de flesta offer för muslimska terrordåd är muslimer framhöll professorn i islamologi, Jan Hjärpe, i SVT:s Debatt för några veckor sedan. Samma sak betonar Anna Dahlberg i panelen: ”Var finns vreden från världens muslimer mot detta faktum?”
När diskussionen är slut och publiken får ställa frågor ringlar kön lång framför mikrofonen. Och vilken roll än medierna spelar i bilden av muslimer, så fångas känslan hos åhörarna av Mohammed Kharraki från Sveriges Unga Muslimer (SUM): ”Man tar det personligt för att man blir drabbad av det. I skolan, på flygplatser, överallt. Man är ständigt ifrågasatt”.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus