Slöjor, homofober och individens frihet
Lars Westerberg. Det gäller för varje sann opinionsbildare att driva en tes. Därför måste man ibland bortse från komplikationer. Intressant är när högerliberalen Sara Madon vill förbjuda slöjor i grundskolan (Expressens ledarsida 10.10). Det skulle uppstå en stor frihetsvinst om man hindrade föräldrarna från att tvinga på sina barn slöjor, argumenterar hon. I den åldern finns det inga frivilliga slöjbärare.
Men då bortser hon från att de omyndiga är ett problem för den som tror på individens frihet. Man kan inte låta fyraåringar bestämma över sig själva och då faller den princip om individens autonomi vi annars utgår från. Vem skall då bestämma?
Ökar det individens frihet om det är staten och inte föräldrarna, som bestämmer hur hon skall vara klädd? Det är naturligtvis långt ifrån självklart. Att säga att det är värre att påbjuda än viss klädedräkt än att förbjuda den ter sig som sofisteri. Att barnet blir mer anpassat till kamraterna kan vara en fördel för det. Men ofta är små barn anpassade till föräldrarnas värderingar. Så även om man ännu inte kan tala om ett fritt val, kan det upplevas som problematiskt att tvingas gå mot föräldrarna.
Eftersom jag är vänsterliberal har jag inte Sara Mardons misstro mot staten. Ändå tycker jag att staten skall vara restriktiv i sina ingrepp mot föräldraauktoriteten. Naturligtvis skall staten förbjuda förtryck och inhumant översitteri i relationen mellan föräldrar och barn. Men det är praktiskt om man låter det stanna vid det. Handlar det inte om uppenbart förtryck bör staten låta föräldrarna ha ansvaret. Det skall det alltså vara föräldrarna inte staten som bestämmer hur barnen går klädda.
Men även Athena Farrokhzad i Aftonbladet (8 okt) hamnar fel. Här gäller det övergrepp mot homosexuella inom islam. Både homofobin och islamofobin är en realitet och det är livsviktigt att inte rangordna, säger hon. Jo, givetvis måste man rangordna och det ser man omedelbart om man tänker logiskt och inte styrs av politiskt korrekta impulser. Jämför uttrycken antihomosexuell, antiislam och antiliberal. De två senare sakerna handlar om kritik av ideologier och är i sig fullt i sin ordning. Ideologikritik kan naturligtvis kritiseras när den är vettlös och ibland kan den vara kopplad till främlingsfientlighet och rasism. Men då är det just främlingsfientligheten och rasismen som skall kritiseras.
Jämte sexism och homofobi är rasism brott mot demokratiska grundvärderingar. Det är stor skillnad mellan att påstå att judar äter barn och att kommunister gör det. Båda påståendena är vettlösa och osanna men det är bara det första som är rasistiskt.
Kort sagt. Det är inte fel att reagera mot homofobi. Det är inte heller fel att i varje enskilt fall undersöka och kritisera homofobins ideologiska rötter. Men varför söker man alltid i muslimska miljöer, är Athena Farrokhzads underförstådda fråga. Är det en fördom att homofobin är vanligare i muslimska miljöer än i andra?
Det borde man kunna undersöka statistiskt.
Säkert är att man inte bör skära alla muslimer över en kam.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus