Två kilogram obegripligheter
Bildmaterial
Kultur. Med viss möda lyfter jag boken ”Witz-bomber och foto-sken” av Jonas J Magnusson och Cecilia Grönberg (Glänta förlag) och vandrar bort till vaktmästeriet.
Väl framme hamnar den med en duns på vågen för paket. Jag läser av displayen. Två kilo och 453 gram. Längden är 237 millimeter, höjden 179 millimeter och tjockleken 72 millimeter. Formatet är skrämmande likt en tegelsten. Boken är inbunden med tjocka limmade pärmar och försedd med det där lilla vackra röda bandet som kan fungera som bokmärke för den flitige läsaren.
Jag gör nu nya beräkningar. På en slumpvis utvald sida (142) hittar jag 4 080 bokstäver arrangerade i två spalter. Eftersom boken innehåller 968 sidor innebär det att inom dessa pärmar ryms 3 949 440 bokstäver.
Äsch. Nu glömde jag att sidorna 465 till 640 är fyllda av 296 fotografier. Det är bara 3 651 600 bokstäver!
Jag läser de tre första meningarna:
”I början av 2000-talet koncipierade vi en rad samarbetsprojekt som alla är baserade på olika estetiska rekonfigurationer av omfattande och heterogena material. Vi tänkte oss ändå att vi skulle ha avslutat de flesta projekten inom en tidsrymd av ett drygt tiotal år. Givetvis misstog vi oss grovt.”
Konstaterar att det nu bara är 3 651 304 bokstäver kvar.
Fuskar mig bläddrande framåt. Det handlar om en 1800-talsjournalist som skrev skämtnotiser och dagsverser i Göteborgspressen vid mitten av förrförra seklet. Han hette Aron Jonason. Läser koncentrerat ett av hans skämt på sidan 283:
”I sällskap med en grefve Horn bjöds Hwasser upp till en bekant att dricka ett glas vin. Horn smuttade dock bara på glaset. Svearna fordomdags drucko – ur Horn! anmärkte Hwasser.”
Sedan blev den skämtande poeten fotograf.
Men ”handlar om” är förstås fel.
Uppkopplingar, sammankopplingar, tidskopplingar, urkopplingar, skämtkopplingar, buskopplingar, kopplingsschema.
Arkiv, arkivarie, arkivmaterial, arkivmaterialföreståndare, ark, pappersark, Noas ark, arketypiskt, arkeologiskt, arkaisera, arkebusera arkiaterna! Härligt med bilder. Ser knivskarpa svartvita Göteborgsmiljöer. Betraktar Andra Långgatan utskuren ur tiden. Året är 1901. Det är bild nummer 15. Ser ut som en scen ur en film av Georg von Klercker.
Känner mig hemma.
Tänker att kulturen ändå är alldeles fantastisk.
Ber en bön för Göran Hägglund och för att han aldrig ska få syn på denna bok!
Känner bönen bli besvarad.
Känner mig ensam i bokstävernas myller.
Känner mig dum och lycklig på samma gång.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar