Vår tids rädsla för verklig hud
Bildmaterial
Hud som hud innan släthetssjukan slog till.
Kultur. Svininfluensan är över oss, men en annan epidemi härjar också – släthetssjukan. På samma vis som McDonalds priser nyttjas för ett globalt prisindex så använder jag H&M-katalogens modeller för ett hud-index. När årets festkatalog dimper ner så ser jag att infektionen är total. Modellernas hud har bytts ut mot en yta.
Smittan spreds från tidningar som Slitz, där utvikta tjejer sällan har hudkvalitet. Men där är det passande, dekorum för tidningar som signalerar ”vi är rädda för det motsatta könet så vi bedriver en undersökande, analyserande publicservice-journalistik för att män försiktigt kan vänja sig vid kvinnor med hjälp av oförargliga bilder.” Bingo Rimér, eller är det kanske hans assistent, retuscherar så mycket att de lika gärna kunde ha ritat tjejer
Men nu är det likadant i kataloger, veckomagasin, på reklampelare och i kvällstidningarnas bilagor. Hud på bild är något plastig och självlysande.
Mina invändningar är inte moraliska utan personliga och fotohistoriska. Jag älskar riktig hud och nu saknar jag den. Fotografiets storhet är det dokumentära anspråket. Varför denna iver bland fotografer och andra att kastrera sig?
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus