New Delhis nya delar
Återigen i Indien efter en långresa i Skandinavien, upptäcker jag att Delhi
håller på att förnyas. För bara två månader sedan var det samma gamla Delhi,
där en nyinvigd tunnelbana var den stora skillnaden mot förra årtusendet.
Bildmaterial
Connaught Place.
Nehru-museet.
Mohammed Shahs mausoleum, 1444, renoveras.
Mohammed Shahs mausoleum, 1444, renoveras.
Connaught Place.
Kultur. Men nu, vart man än tittar, pågår ombyggnad. Trottoarer är upprivna och stenläggare knackar fast ny gatsten. Fuktigt murbruk dryper från de koloniala arkaderna vid Rajiv Chowk (som folk fortfarande kallar för Connaught Place eller rätt och slätt CP) och man slingrar sig fram mellan byggställningar.
Även den nya tunnelbanan expanderas – räls dras så att man kan ta expresståg till flygplatsen och checka in redan vid Rajiv Chowk.
Indira Gandhi-museet, bungalowen hon bodde i och där hon i trädgården mördades av sina livvakter, totalrenoveras. När jag strosar några kvarter bort till museet över hennes far, Indiens förste premiärminister, målas fasaden om.
I Lodi Gardens märker jag att byggjobbare klänger på kupolen till Mohammed Shahs mausoleum från 1444, som eroderats i sekler men nu ges ny färg för första gången sedan Lodi-dynastin dog ut.
Det tar ett tag innan hjärnan kopplar samman intrycken. Det hör till legenderna hur staden byggts om minst sju gånger.
På Mahabharatas tid, för tre tusen år sedan, låg här Indraprastha och bevisligen var platsen ett tillräckligt viktigt befolkningscentrum för att buddistiske kejsaren Ashoka på 200-talet fvt ska ha låtit hugga in ett av sina påbud på en klippa. Själva Delhi ska ha grundats av en maharadja vid namn Dhilu och sedan anlade diverse dynastier – rajputfurstar, sultaner, stormoguler – huvudstäder på samma plats och deras monument står inbäddade i växande förorter. Old Delhi är relativt nytt i förhållande, grundat 1638, men dess ålderstigna basarer, Delhis hjärta, pulserar än idag och vid en första anblick påminner det om en Salman Rushdie-roman med pop-out-figurer.
New Delhi är ännu yngre och invigdes av britterna 1931, bara 16 år innan kolonialtiden tog slut – vilket ju måste ha känts snopet. Ännu nyare Delhi sprider ut sig långt bortom kommungränserna så att företag som letar efter kontorsutrymme hamnar i granndelstaterna, i satellitstäder som Gurgaon i Haryana.
På så sätt är det inget märkvärdigt med hur staden just denna vecka tycks få sig en ansiktslyftning värdig en veteranfilmstjärna från Bollywood. Sist en storrenovering ägde rum var inför Asiaden, de asiatiska spelen som hölls här på 1980-talet (då Indien också fick färgteve).
Och inser jag, först nu, medieslug som jag är, naturligtvis beror även denna renoveringsvurm på att Delhi om ett år ska stå värd för Commonwealth Games och planerar att knipa OS 2020. Detta är kanske tänkvärt för svenska städer som satsar på att få OS att ta det lite försiktigt.
New Delhi har helt klart bestämt sig för att vinna den här gången.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus