Hör barnen twittra i kör

Patrik Hadenius, redaktör för Språktidningen, analyserar det gångna decenniets förändrade språkvanor i vår serie 00-tal.

00-talet/Kultur. Fjortonåringen sitter vid datorn och skriver. Hon har en inlämningsuppgift till i morgon. Spotify spelar samtidigt och Sofias fingrar dansar i takt över tangentbordet. Hon googlar och hittar bilder och klistrar vant in dem. Det blir en sexsidig uppsats. Det är inte bara en snygg yta. Jag läser – vinnlägger mig om att inte rätta – och blir imponerad och stolt.

Det är drygt 30 år sedan jag var 14 och plitade ner mina inlämningsuppgifter på linjerat papper. Min handstil var hyfsad på den tiden. Jag minns att jag hade gul garntråd som jag knöt samman de hålade arken med. Det blev fint. Jag ritade med färgpennor eller klippte bilder ur veckotidningar och resekataloger och klistrade in.

När jag går upp på vindenoch läser de gamla texterna rodnar jag lite. Min dotter ligger före. Det enda jag gjorde bättre var att skriva skrivstil. Det vet inte min dotter vad det är.

Men inte bara fjortonåringen gör sin hemläxa vid tangentbordet. Hennes storebror knappar lika febrilt. Ibland i skolrelaterat ärende, men oftare i dialog med kompisar. De spelar och umgås via nätet. Skrivandet och snackandet via mikrofonen är en viktig del av kampen.

Jag har tre barn och yngsta barnet skriver hon också. Jag vågar inte avslöja hennes ålder, för på mötesplatsen Habbo utger hon sig för att vara lite större än hon är. De har en åldersgräns på 13 år. Hon plitar små meddelanden och väntar ivrigt på att klasskamraterna ska svara. Gör de inte det skickar hon ett sms och meddelar att hon har skrivit ett meddelande.

Allt detta skrivande. Det skulle jag vilja utnämna till decenniets stora språkhändelse.

Det händer annars inte mycket med språket. Några nya ord kommer in. Akademiens ordlista, SAOL, kan makligt komma med en ny upplaga vart tionde år och det mesta är sig ändå likt. Den trettonde upplagan kom 2006. Några förfasade sig över att 5 500 ord som ingen använder rensats bort. Ytterligare någon anmärkte på att fel ord har valts ut för att tillhöra de 10 500 som är nya. Men de drygt 100 000 ord som är desamma som i förra upplagan märker ingen. Den största revolutionen var nog att w blev en egen bokstav.

Men på bara tio år har ändå något dramatiskt hänt i relation till SAOL. Språket ordlistan försöker lista har blivit så mycket vanligare. Ändå hänger den inte riktigt med. Ordlistan handlar nämligen uteslutande om tryckt skriftspråk. Den är sammanställd genom att stora mängder boktext och tidningstext gås igenom och den är rikslikare när nya boktexter och tidningstexter skrivs och rättas.

Samma gäller den färska Svensk ordbok, SO, utgiven av Svenska Akademien i år. Ett fantastiskt ambitiöst projekt och ett verk som borde finnas i varje hem och på varje arbetsplats. Bland dess många förtjänster märks att varje ord har en datering: man kan se den första kända förekomsten av ett ord. SO är nästan lika underhållande som en roman och i många fall mer användbar. Men likt SAOL utgår den från och beskriver tryckt skriftspråk. Talat språk och elektroniskt språk är till största delen inte med.

I Danmark finns jämförbara "Den danske ordbog", som utkom 2003–2005. Och på just denna punkt är den generösare. Den danska ordboken har tagit med talspråk och texter publicerade på nätet. Det gäller både i urvalet av ord och i de exempel som förekommer för att belysa hur orden används.

Nu fångar förstås också SAOL och SO upp talat språk och elektroniskt skriftspråk. Språken kommunicerar. Vi pratar gärna som vi skriver, och det händer att vi skriver som vi pratar. På samma sätt påverkar sms-språk, Habbo-snack och chattsvenska uppsatsskrivandet, tidningsspråket och romanförfattandet. Även om påverkan är mindre än man kan ana. De undersökningar som finns visar att ungdomar är duktiga på att skilja de olika texttyperna från varandra. Jag ser det på Sofias snygga uppsats, den ser inte ut som det sms hon nyligen skickade.

På tio år har vi inte bara övergått till att skriva mer. Vi har också fått fler texttyper. Särskilt i de elektroniska medierna. Snabbt lär sig minstingen, som nu sms:ar godnatt till sin mamma, på vilket språk ett sådant meddelande ska skrivas. Och att det är en annan stilnivå som ska användas när man skriver i skolans veckobok. Fjortonåringen har ytterligare språk på sin repertoar: sms, blogg, Twitter, Facebook och chatt, för att nämna några. Till det kommer stilarna hon möter i böcker, magasin och dagstidningar.

Det kommer larmrapporter om att ungdomar läser mindre. Särskilt pojkar. Kanske är det så. Men möjligen har man missat att räkna all den text som också SAOL och SO räknar bort. Möjligen har man missat att ungdomarna läser det de själva skriver. Det fantastiska med skriften är ju att den syns också för avsändaren. Vi hör kanske inte vad vi säger, men vi läser ofta vad vi skriver.

Det bådar gott för språkintresset.

Som ytterligare ett tecken på att skrivandet är decenniets språktrend gick Stora journalistpriset detta år till journalisten Kinga Sandén för hennes twittrande. Och det amerikanska medieanalysföretaget Global Language Monitor korade Twitter till 2009 års ord.

På andra plats i analysföretagets lista hamnar mannen med talets gåva: Obama.

Patrik Hadenius är språkvetare och chefredaktör på Språktidningen, nominerad till Stora Journalistpriset och vinnare av Kunskapspriset.

Patrik Hadenius