Vem tjänar upphovsrätten?
Gör det lättare för folk att avstå från sin äganderätt! Om man genom en enkel
registrering kunde förkorta eller avskaffa sin rätt till exempelvis en
fastighet och lät den övergå till ett slags allmänning skulle vi öppna för
allt fler inkomstbringande affärer på en internationell marknad.
Bengt Göransson. Låter det bra? Inte? Ändå är det just det som föreslås i en artikel på Dagens Nyheters sida för meddelanden till allmänheten (17/12). Författare är den moderate riksdagsledamoten Henrik von Sydow och den like moderate partisekreteraren Per Schlingmann. Nu är det visserligen inte äganderätten till fastigheter och annan fast egendom de skriver om utan om upphovsrätten, den som gäller till exempel konstnärliga verk. Och de har sitt parti bakom sig, försäkrar de.
Jag måste erkänna att jag häpnar över den kombination av lättsinne och okunnighet som exponeras. Författare och konstnärer beskrivs som förtryckta av lagar som de har svårt att befria sig från. Men det är faktiskt tillåtet för en upphovsman att avstå från sin upphovsrätt.
När de pläderar för en mera dynamisk upphovsrätt finns det skäl att reagera. Dynamiska lagar ska man akta sig för. Sådana brukar finnas i stater där statsmaktens intressen går före den enskildes. För fyrtio år sedan dök drömmen om de dynamiska lagarna upp hos extremvänsterns mest tanklösa teoretiker, och de många av dem som sedan blev nyliberaler har uppenbarligen burit med sig idéerna högerut.
Det är nu inte i första hand statens intressen, utan de stora företagens som författarna pläderar för. Men de lagar de vill göra flexibla skyddar genom att vara tydliga och strikta den svagare parten, det vill säga upphovsrättsinnehavarna.
Oklart är också på vad sätt klimatet för innovationer skulle gynnas av att upphovsrätten förtunnas. Inte sitter väl den som vill måla en tavla overksam, förlamad av att han ska tvingas äga upphovsrätten till det konstverk han är i färd med att skapa?
Också på andra sätt är den moderata programförklaring baserad på bristande kunskap. När författarna inleder med att skildra Sveriges utveckling från ett efterblivet land till ett av de mest öppna och tekniktillvända länderna i världen hänvisar de till telefonväxlar, kullager, innovatörer och entreprenörer.
När jag läser det plockar jag fram några rader i en artikel som en gång skrevs av teknikhistorikern Jan Hult, professor vid Chalmers i Göteborg. I den påpekar han att Sverige inte alls byggt sin framgång på teknikutveckling. Vi har alltid importerat fler uppfinningar än vi skapat själva.
Förklaringen till den svenska framgången är i stället, skriver han, den svenska folkskolan. När bondpojkarna flyttade från landsbygden in till städerna och började arbeta i industrierna där kunde de läsa, skriva och räkna. De förstod instruktionerna och kunde omsätta dem i de handgrepp de skulle utföra.
Också idag behöver vi en god skola, inte minst för att ge kommande generationer förmåga att se upp för politiska sol och vårare!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus