Helvetet på Haiti och Människan
Gunnar Bergdahl. Häromveckan lyssnade jag som vanligt på P1-programmet "Tankar för dagen". Just den här gången var det författaren Lasse Berg som talade genom morgonmörkret. Han berättade om forskningen kring de allra första människorna. Ett ämne han också har avhandlat i sin utmärkta bok "Gryning över Kalahari".
Medan jag stökade med min frukost konstaterade han att forskarna nu har etablerat ett fascinerade faktum när de studerade den urmänniska som för fyra miljoner år sedan befolkade det nuvarande Etiopiens skogrika dalgångar.
Hon gick på två ben. Trots att det gjorde henne långsam och sårbar för rovdjur. Människan var och är en usel löpare. Två ben är sämre än fyra. Det är därför vilken flodhäst som helst lätt slår Usain Bolts fenomenala världsrekord.
Så vad var anledningen till detta märkliga beteende? Jo, våra förfäder ställde sig upp för att kunna se varandra i ögonen och för att få två händer fria. Detta för att kunna samarbeta och hjälpa varandra. Så blev hon Människa, den där apan för fyra miljoner år sedan i tidernas begynnelse.
Det är en hoppfull insikt denna vecka när bilderna från Haiti sköljer över oss med varje nyhetssändning, när kaos är granne med verkligheten och när allt förefaller vara förlorat för 100 000-tals människor.
I Dagens Nyheter gjorde tidningens tevekritiker Johan Croneman häromdagen en intressant reflektion. Efter en vecka av nyhetstittande hade han inte sett en enda rapport som inte till 100 procent präglades av undergångsstämning, av plundring och skräck.
Hans teori var att det finns ett underförstått redaktionellt önskemål, ett icke formulerat behov av att endast se Haiti som helvetet på jorden. Han konstaterade: "Hittills har jag inte sett eller hört en enda historia om hur en enda medmänniska på Haiti hjälpt en annan. Nej, infödingarna och hottentotterna slåss om maten. Vi har ännu inte exporterat ´solidaritet´ dit. Det kommer med nästa sändning".
Jag finner viss tröst inför tillvarons obegripliga och slumpartade konsekvenser i övertygelsen att också på Haiti är en överväldigande majoritet av människorna just människor. De ser varandra i ögonen och de som har två händer fria försöker att hjälpa varandra.
De ekonomiska och kulturella skillnader som existerar i dagens värld är extremt orättvisa. Just vi lever tryggt och ombonat i denna tid, långt från alla jordbävningar, svältkatastrofer, krig. Vår välfärd är byggd på flera hundra år av ekonomisk exploatering av Haiti och andra delar av världen.
För 5 000 år sedan såg det annorlunda ut. Då filade människorna i Skåne på enkla stenverktyg – invandrare med bronsverktyg var mer än välkomna – medan man redan odlade jorden och byggde stora städer i deltat mellan Eufrat och Tigris i nuvarande Irak.
Men det som gjorde allt i denna människans spräckliga och fascinerande utveckling möjligt, från träden i Etiopien till den oöversiktliga och ständigt växande mänskliga existens som våra förfäder och vi har byggt och skapat, är i grunden detsamma som får oss att känna solidaritet med haitierna i denna stund.
Det är ett fyra miljoner år gammalt beteende: att resa sig, se varandra i ögonen och använda våra händer för att hjälpa varandra.
Som människor.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus