...och Guldbaggen har sin gång
Gunnar Bergdahl. Lika evigt som någonsin solen snart lär skingra januarimörkret även denna tisdagsmorgon kommer årets Guldbaggegala skapa samma debatt som alltid. Varför ska det vara så omöjligt att få lite stil på den där firmafesten?
På årets upplaga satte pladdrige programledaren Johan-hellre-än-bra-Glans och de första prisutdelarna, Kjell Bergkvist och Johannes Brost, nivån. Mycket lågt. Och där stannade det mesta med ett särskilt minus för några patetiska försök att skoja med den bisarra genussituationen inom svensk film. Alla uppklädda alfahannar skrattade förstås. Och kiss och bajs?!
Men vad ska belönas efter ett ”historiskt år” med rekordhöga publiksiffror? Naturligtvis ”Millennium”-trilogin. Så skedde: Har man lyckats sälja 1 000 000 biljetter till det svenska folket har man givetvis tillverkat årets bästa svenska film. ”Män som hatar kvinnor”. Ack ja. Och Noomi Rapace fick sin Guldbagge – och ingen skugga över den, hon gör en imponerande insats när hon ger kropp och själ till gränsöverskridaren Lisbeth Salander. Men vad var det hon sa om filmen i ett reportage i tidskriften Filter förra året? Jo, ”Det är ju ingen fantastisk film. Det är lätt att se att den hade kunnat göras bättre. Det känns fånigt när jag får frågor om varför den inte tävlade i Cannes.”
Så talar en som kan skilja på en film i mittfåran och de där osäkrade upptäcktsfärderna i filmkonstens universum. De mest intressanta svenska filmerna fick nöja sig med sidopriser innan direktsändningen satte ljuset på den breda vägen där exempelvis ”Bröllopsfotografen” – av alla filmer – fick två Guldbaggar. Bästa manus? ”Jag har bara druckit fem gin och tonic”, sa regissör Ulf Malmros. Och bästa manliga biroll. ”Jag tackar mig själv”, sa Kjell Bergkvist.
Tack och lov fick Lisa Siwe regibaggen för sin vackra, ömsinta och gripande ”I taket lyser stjärnorna”. Och Lisa passade på att påminna om att hon är ”filmregissör” och inte ”kvinnlig filmregissör”. Och bästa manliga skådespelare blev Claes Ljungmark för sin imponerande insats i ”Det enda rationella” av Jörgen Bergmark – årets kanske mest genomtänkta komiska drama som dessvärre bara lockat cirka 7 000 besökare. På grund av titeln?
Men annars var det en mörk afton för svensk films framtid. Ja, det var väl Lukas – inte Moodysson förstås, utan Lukas den äldre – som konstaterade i sitt evangelium att ”åt den som har ska vara givet”. Lukas den yngre och hans ”Mammut” fanns inte ens med i sammanhanget. Han var bara föremål för ett av kvällens många buskisskämt. Ett öde han fick dela med Roy Andersson. Rädsla för allvar? Ja, det är bara förnamnet.
”Där gick tre minuter av våra liv som vi aldrig får tillbaka”, sa Johan Glans. Det var menat som ett skämt. Men det var alldeles sant och sträckte sig över Guldbaggegalans oändliga två timmar. Baggen kravlar vidare.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus