I festivalens spegel i Berlin
Bildmaterial
Shtikat Haarchion | A Film Unfinished | Geheimsache Ghettofilm
ISR, 2009
Director:
Yael Hersonski
Section:
Panorama
Photo description:
Yael Hersonski
Shtikat Haarchion | A Film Unfinished | Geheimsache Ghettofilm
ISR, 2009
Director:
Yael Hersonski
Section:
Panorama
Photo description:
Yael Hersonski
Greenberg
USA, 2009
Director:
Noah Baumbach
Section:
Competition
Photo description:
Greta Gerwig, Ben Stiller | Photo: Wilson Webb © 2010 Focus Features
Winter's Bone
USA, 2010
Director:
Debra Granik
Section:
Forum
Photo description:
Ashlee Thompson, Jennifer Lawrence, Isaiah Stone
The Oath
USA, 2010
Director:
Laura Poitras
Photo description:
© Khalid Al Mahdi
Johan Malmberg. Trängseln är stor runt kändisfilmerna i huvudtävlan. Fotografhopen framför Scorsese låter som huliganer från Hertha Berlin. På presskonferensen avtvingas Leo DiCaprio som har en tysk mamma några tyskar glosor och för varje sje-ljud i granittyska jublar fansen, förlåt journalistkåren – vilken för övrigt hälsar varje skådis på presskonferenserna med långa applåder. Det är ungefär som om en bankkassörska skulle klappa uppskattande åt varje ny kund vid kassan.
En tysk journalist frågar Ben Stiller på obegriplig engelska om filmen ”All about Monique”. Det visar sig vara ett försök att skämta om hans bångstyriga hår. Stillers roll som 40-årskrisande man i Noah Baumbachs ”Greenberg” är ljusår från spermascenen, som journalisten anspelar på, i filmen som inte alls handlade om Monique utan Mary – ”There's something about Mary”.
"Tur att du åkte så långt för att få den frågan", säger moderatorn syrligt.
På tal om frisyrer frågar kritiker-Malin som sitter bredvid mig den svenska regissören Jonas Odell angående hans kortfilm ”Tussilago” som handlar om tyske terroristen Norbert Kröchers flickvän, om Berlinboende Kröcher synts till? ”Någon längst bak på premiärvisningen skrek ”bravo”, det kan ha varit Kröcher. Han lär likna Ulf Elfving nuförtiden”, säger Odell.
En filmfestival av Berlins storlek har väldigt olika ansikten. Ett stenkast från Berlinale Palasts röda matta ligger flera stora biokomplex insprängda i Potsdamer Platz apokalyptiska arkitektur.
Där fylls salonger till brädden inför stundom ordentligt krävande alster; jag lyckas med möda få en ståplats i trappan till israeliska Yael Hersonskis ”Shtikat Haarchion" (A film unfinished) om den bisarra propagandafilm nazisterna iscensatte i Warszawas ghetto 1942 bara månader innan ghettot rensades helt.
Tre timmar långa hyllningar till rumänska partisaner (Constantin Popescus "”Portrait of the fighter as a young man”) fyller biografen vid Alexanderplatz som jag kämpar mig igenom med hjälp av tyska undertexter. Gazadokumentären ”Aisheen” är full och jag får vända i dörren tillsammans med ett hundratal andra. ”The Oath” om Usama bin Ladins livvakt drar lika fulla hus som dystra iranska spelfilmen ”Shekarchi” och den fina Sundancebelönade amerikanska independentfilmen ”Winter´s Bone”.
Filmintresset är överväldigande stort och seriöst och alldeles uppenbart finns här en politisk ådra, inte minst filmer från politiska oroshärdar lockar påtagligt stora skaror.
I år firar Berlinale 60 år och sektionen Forum fyller 40 som startades som politiskt samvete – det är den ännu.
Det är lätt att glömma bort den sidan av en festival när kändis-entouragen sveper in. Men för många är det festivalens kärna och verkliga existensberättigande.
I Berlinales ungdom, året var 1956, hade Alain Resnais Auschwitzdokumentär ”Night and Fog” stoppats i Cannes av en paragraf som sa att festivalfilmer inte fick ”såra känslorna” hos folk. Heinrich Böll fick tyska riksdagen att häva det märkliga påbudet och förmådde Berlinale att visa den.
På den vägen är det.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus