Hafpajp, fristajl och andra olympiska gäspningar

Jag vet inte vad det är, kanske åldern.

Jag tittar på freestyle, skicross och kommer på mig med att gäspa. Samma med freestyle, hopp, den där "halva pipan" och puckelpisten. Gäsp, gäsp.

Är det inte enbart fart rakt igenom, utan portar som komplicerar tillvaron som i störtlopp, så är det folk som flaxar omkring i luften med korsade skidor hit och dit, påminnande om körsbärsberusade skator.

Varenda författare av filmmanus vet att det är hinder som skapar spänning, i dessa fartgrenar finns inga andra hinder än den egna bristen på balans och så pang bom ut i snön.

Inte ens Anna Holmlunds missade final i skicross berörde mig, det är som att grenen känns för endimensionell för att trigga igång nationalkänslan och svordomsförrådet.

"Expertkommentatorn" är en sak för sig, hysteriskt positiv med en svengelsk språkpölsa av fackuttryck som slår begreppet pretentiöst med mil av skidlängder.

Så skönt med skidor som håller sig på marken, som kvällens damstafett. Alldeles oavsett att de elaka kanadabacillerna tvingar oss att tippa finskt, det vill säga norskt.

Gunder Andersson
gunder1@comhem.se