Att se sina hjältar falla

Sinziana Ravini Publicerad 3 mars 2010 kl. 04:00
  • Sinziana Ravini är curator, konst- och litteraturkritiker i bland annat DN och GP, bosatt i Paris. Och HD:s nya kulturkorrespondent.

Gillar man debatter som är både underhållande och högintellektuella, är det Frankrike man ska titta på. Detta säger jag inte för att jag har precis flyttat hit, utan för att både Sveriges intellektuella och politiska arbetskraft skulle ha ett och annat att lära.

Här kan man verkligen säga att de intellektuella gör politik. För det räcker att en person som den Goncourtkrönte författaren Atiq Rahimi protesterar mot en utvisning – för att regeringen skall reagera. Ja, här har politikerna stor respekt för sina intellektuella. Kanske för att så många politiker själva är intellektuella.

Den som nu hamnat i hetluften är Bernard Henry Lévy. Själv upptäckte jag honom som sextonåring, via en bok med den mycket dramatiska titeln ”Barbari med mänskligt ansikte”. Men vad har hänt med min hjälte sedan dess?

Bernard Henry Lévy, eller BHL som han kallas, har blivit en rockstjärnefilosof utan riktig status. En vänsterintellektuell som hatas av de vänsterintellektuella. Fransmännen har lite svårt för filosofer som går omkring med vit uppknäppt skjorta, är gifta med gogodansöser, sitter med i var och varannan talkshow och flyger till krigszoner på semester. Man bryr sig inte så mycket om att BHL var en av de första intellektuella som krävde ett ingripande i Bosnien på 1990-talet och att han gjorde allt för att rädda sin gode vän Daniel Pearl från att bli mördad av al-Qaida bara några dagar innan 11 september. Istället minns man den smått narcissistiska utsagan: ”Gud är död, men mitt hår är perfekt”.

För två år sedan kom BHL ut med boken ”Ennemis publics” (Samhällets fiender) där han och Michel Houellebecq beklagade sig över hur hatade de var i Frankrike. Nu i dagarna har BHL utkommit med en ny bok, ”De la guerre en philosophie” (Om kriget i filosofin). Här ger han sig i kast med den nya kommunistiska våg som sköljer över Europa. Man ber ju inte en död kropp att vakna, menar han. Vidare ger BHL sig på islamofascismen, den kulturella relativismen och alla de som fabricerar ”abstrakta utopier” – i första hand filosoferna Alain Badiou och Slavoj Zizek, som BHL betraktar som alltför totalitära och okritiska till forna storheter som Stalin och Mao. (Debatten med Zizek från New York Public Library från 2008, en modern klassiker, finns för övrigt att se på youtube.)

Det BHL föreslår är istället en anti-totalitär filosofi baserad på mänskliga rättigheter. Endast så kan man bekämpa fundamentalismen menar han. Och för detta måste man skapa en sorts ”terrängfilosofi”, där man både tänker och agerar snabbt.

Men nu tycks snabbheten ha spelat honom ett spratt. För i samma bok råkar BHL ha hämtat citat ur Jean-Baptiste Botuls bok om Kants sexliv. Nu visar det sig, skriver Le Nouvel Observateur, att Botul är en fiktiv uppfinning av den franska journalisten Frédéric Pagès... Tja, varför kolla källor när man själv har så djupa källor att ösa ur?

Och hur svarar filosofen på attackerna? ”Det var ett stort nöje att bli lurad!” Ja, det är inte lätt att se sina forna hjältar falla.

Sinziana Ravini

Textförstoring

Dela

Kommentarer

Kultur

Huvudnyheter

STÄNG X