Filmdrömmar och verkligheter
I natt delas Oscarstatyetterna ut i Hollywood. Långt därifrån drömmer unga arabiska pojkar om det fantastiska Malmö i det marockkanska Oscarbidraget "Casanegra"
Bildmaterial
Kultur. "Inga trafikstockningar. Inga uteliggare. Inga skäggiga religiösa män." Så smickrande karaktäriseras Malmö i förra årets mest populära marockanska film. Den urbana noirthrillern "Casanegra" av Nour Eddine Lahkmari följer Adi och Karim, två smågangsters från Casablanca. Deras högsta önskan är att ta sig till Sverige. Adi lämnar aldrig lägenheten utan ett vältummat vykort som föreställer Stortorget i Malmö.
"Casanegra" är underklassens svartsynta smeknamn på sin stad, och filmen utspelar sig uteslutande efter solnedgången. Filmens föga smickrande bild av landets största stad har skapat kritisk debatt i den marockanska offentligheten. Ställt mot Casablancas skumma bakgator framstår vykortets solindränkta Apoteket Lejonet verkligen som ett längtansvärt palats. Men det är inte bara nyrenässansarkitektur som lockar de unga männen. Adi talar ständigt om svenska tjejer, som han har hört ska vara "vita och söta som färska ägg".
Den snabbtungade men lite tungfotade filmen är årets marockanska nominering till Oscarstatyetten för bästa utländska film.
Men precis som det svenska bidraget, Ruben Östlunds "De ofrivilliga", har "Casanegra" redan sorterats ut. Frågan är därför om den ens har någon chans till svensk distribution – även om vi brukar vara intresserade av allting på temat "Sverige från utsidan" är antagligen fattiga arabers flyktingdrömmar svåra att marknadsföra.
Den samvetslösa europeiska flyktingpolitiken är enklare att hantera om man slipper se de längtansfullas ansikten.
Nyligen reste handelsminister Ewa Björling till Khadaffis Libyen för att sälja svensk övervakningsutrustning som ska göra det lättare för diktaturen att ta fast flyktingar som vill korsa Medelhavet.
Varje år drunknar tusentals människor som desperat försöker ta sig från Nordafrika till Europa i alldeles för små båtar. Majoriteten av de som faktiskt lyckas går iland i sydeuropeiska länder som Spanien, Italien eller Frankrike, men många flyktingar fångas in och hamnar i fängelseliknande "interneringsläger" med fruktansvärda levnadsvillkor, där de enligt europeisk lagstiftning kan hållas fängslade i upp till 18 månader utan att deras flyktingstatus utreds.
Men i "Casanegra" slår en människosmugglare fast att det ändå bara är fattiga araber som vill ta sig in i Medelhavsländerna. Illegala immigranter med klass åker norröver.
Sverige är det mest exklusiva resmålet. För att skrapa ihop till de 60 000 dirham (nästan lika mycket i kronor) som smugglarna tar betalt för förfalskade id-handlingar och en enkel resa till Skåne, gör Adi och Karim småbrott och låter yngre killar sälja cigaretter åt dem på gatorna. En kväll stöter de på en moped med pakethållaren lastad med ännu inte utkörd hämtpizza. De levererar artigt pizzorna, ger en viss rabatt och stoppar pengarna i egen ficka. För en stund ter sig drömmen om Malmö lite mindre utsiktslös. Varje natt fantiserar Adi om att sitta framför en brasa och titta på snöfallet genom fönstret.
I verkligheten är det antagligen få papperslösa nyskåningar som har en öppen eld i sin bostad, något som den lokala gangsterbossen är medveten om.
"Glöm Sverige", säger han illusionslöst till sina underhuggare. "I Malmö är man bara ännu en illegal invandrare. Du ska vara glad om någon hälsar på dig."
Fotnot: Jonas Holmberg är redaktör för filmtidskriften FLM.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus