Hur ser kvinnor ut på bio?
Bildmaterial
Chick-flick nr 1.
Fotnot: ”Tjejer på bio” finns tillgänglig på SVT Play till och med den 28 mars.
Kultur. Clara och Julia Kuperbergs dokumentär ”Tjejer på bio” som visades på K Special 26/2, berättar om det oerhört säljbara chick flick-fenomenet, alltså filmer om kvinnor för kvinnor inte sällan av typen romantiska relationsdramer. Typiska är en rad filmer med Julia Roberts, från ”Pretty Woman” och framåt. Rutinerade filmkritikern Molly Haskell påpekar att Scarlett O’Hara i ”Borta med vinden” faktiskt var den första chick flick-hjältinnan; Scarlett fick problem med männen för att hon var för viljestark och bångstyrig.
Framgångarna gör att de stora filmbolagen satsar ordentligt på dessa filmer; enligt en av manusförfattarna i dokumentären måste alla filmer anpassas till flickor i trettonårsåldern. Vilket givetvis får till följd att det aldrig görs några filmer för vuxna kvinnor – eller för en vuxen publik överhuvudtaget.
Då är det lätt att man börjar grubbla över det populärkulturella kretsloppet i förhållande till det smalare och mindre lönsamma. Under senare år har många svenskar följt ”Morden i Midsomer”. Vad som verkligen är intressant med denna kriminalserie, förutom att producenterna anlitat några av Storbritanniens mest rutinerade manusförfattare, är att den hela tiden drar växlar på ”finkulturen”.
Och därtill handlar om människor i mogen eller övermogen ålder som irrationellt nog tar till våld när något eller någon rubbar deras cirklar. I en mening handlar alltså ”Midsomer” om vilka medel ”verklighetens folk” är beredda att ta till för att försvara sina ägodelar, sina territorier och sina invanda rutiner. Ett avsnitt strax efter nyår, ett av de sista med John Nettles i huvudrollen som Barnaby, var en riktigt spöklik variant av Jonathan Swifts ”Gullivers resor”.
Avsnittet är en sofistikerad, djuplodande och ironisk kommentar till hela serien, av en i högsta grad kultiverad manusförfattare, medan Swift banade väg och gjorde grundforskningen. På liknande vis kommer vi säkert om några decennier att förstå till exempel hur en föga insmickrande filmskapare som Lars von Trier revolutionerat inte bara det filmiska uttrycket utan också vad som får behandlas i en film. Och hur många som kom att gå i hans fotspår.
Alltså – utan smala och olönsamma konstnärer får kulturen ingen bredd. Inte ens ett avsnitt av ”Morden i Midsomer”.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus