Vilks i en internationell spegel
Bildmaterial
Sinziana Ravini. Vi har nu alla följt Vilks öden och äventyr med stor spänning. Vem kunde tro att en teckning av en hund med Muhammedhuvud kunde få så stora reaktioner? Man börjar tänka på fjärilseffekten – vad kommer denna teckning få för politiska konsekvenser? Inte bara för Lars Vilks och konsten utan för den globala yttrandefriheten?
Än så länge har den stora internationella tidningarna valt att inte publicera bilden. I Frankrike gjorde Charlie Hebdo och France Soir ett undantag 2007 när de publicerade de danska karikatyrteckningarna. De blev fällda men de kom ut segrande.
Hur ser då de franska tidningarna på mordhoten mot Vilks? Än så länge kallas Vilks för "den svenske karikatyrtecknaren", vilket är lite egendomligt med tanke på att han faktiskt är konstnär och att konstnärer alltid haft högre anseende än karikatyrtecknare.
Å andra sidan skulle konstnärsepitetet leda till att konservativa, samtidskonstfientliga krafter får ännu mer vatten på sin kvarn, och då menar jag inte bara muslimska fundamentalister.
En annan sak som jag slås av är den humoristiska ton tidningarna använder sig av när de beskriver verket. De skildrar historien som om det vore en såpopera utan några större konsekvenser för vår värld. De räknar upp de häktades kulturella bakgrunder; "två algerier, två libaneser, en palestinier, en kroat, en amerikan" som vore de ingredienser i en mångkulturell skandalsoppa, de berättar när de har blivit arresterade, när de har släppts, hur lugnt och lättsamt Vilks verkar ta det hela, men också hur välförberedd han är, med yxa, skyddsrum och allt.
Min stora fråga är – var finns allvaret, åsikterna, ställningstagandena? Är de rädda för att en strängare hållning skulle implicera att de också tvingas att publicera bilden? Medan journalister förvandlats till dåliga konstkritiker som beskriver utan att värdera, börjar länder som Malaysia kräva att den svenska regeringen ska agera. För en gångs skull får man chans att vara lite stolt över sitt land. Om svenska politiker och redaktörer fortsätter att visa omvärlden lite mod, att vi inte är ett land som gömmer sig under neutralitetens slöjor, att vi måste kämpa för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet – oavsett om de råkar vara västerländska uppfinningar – har vi all anledning att tro att omvärlden kommer att göra likadant.
Ingen tro får vara så svag att den inte tål kritik eller skämt. Låt oss komma ihåg vad munkarna i Umberto Ecos roman gömde för slags bok – Aristoteles påstådda bok om komedin. Jag hoppas att tidningsredaktörerna världen över rycker sig i kragen och börjar publicera teckningen.
Tills vidare är det nog dags att börja ta både Vilks och hans motståndare på allvar.
Vem sa att konsten inte kan förändra världen?
Frågan är bara om det är till det bättre eller till det sämre.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus