Kvarnen med nio liv
Bildmaterial
Röda Kvarn får nytt liv efter sommaren.
Gunnar Bergdahl. Det är en glädjens dag. Till hösten återtar Döda Kvarn sitt gamla namn. Det ska till och med visas film där, varje dag i veckan. Att det är Folkets Hus & Parker som har tecknat ett femårigt avtal för biografverksamhet direkt med fastighetsägaren och att kommunen garanterar verksamhetsstöd av substantiell karaktär ger oss pinade filmälskare hopp om ett liv efter sommaren.
Av tänkbara biografägare framstår Folkets Hus som den med de största ekonomiska och politiska musklerna. Under mer än ett decennium har man långsiktigt satsat på att ligga i framkant i den tekniska revolutionen när digitaliseringen närmar sig också biograferna. Man var först med att direktsända opera, man har över 200 biografer runt om i landet och man har under senare år, till monopoljätten SF:s irritation, etablerat sig såväl i Stockholm som i Göteborg och Malmö. Inte minst tack vare sina utmärkta politiska förbindelser.
I storstäderna har dessa biografer blivit ett viktigt och stimulerande komplement till Folkets Bio och andra med förkärlek för det där som heter kvalitetsfilm. Själv har jag varit på såväl Spegeln i Malmö som Roy i Göteborg och kan intyga att det var stämningsrika besök med tydlig mersmak. I Helsingborg vandrar de nu ut på sedan länge oplöjd mark.
Låt oss då titta på ett alldeles vanligt dagsprogram på Spegeln i Malmö. Det ger en fingervisning om vad vi kan se fram emot. I dag, en torsdag när våren har kommit och biobesöken blir färre, börjar man visningarna redan under eftermiddagen. Först ut "Nowhere Boy", spelfilmen om den unge John Lennon kompletterad med en förfilm ingående i biografens konstfilmsprojekt. Därefter den kontroversiella israeliska filmen "Lebanon", Guldlejonbelönad vid fjolårets festival i Venedig, och "London River", en samtidsöppnande berättelse om människors relationer i dagens Europa. På kvällen ansluter den svenska dokumentären "Ångrarna" om könsbytare som får sällskap av den rumänska kollektivfilmen om Ceausescu-tiden "Skrönor från de gyllene åren" och det franska mästerverket "En profet".
I den rymliga foajén visas Magnus Grubbs fotoutställning "Tio Filmregissörsporträtt", en av många utställningar som är en del av biografens verksamhet.
Samtliga dessa filmer sådana som en helsingborgare tvingats ge upp hoppet om att få se på bio i hemstaden och med tur skulle kunna hitta när väl Filmstudion satt vårprogrammet 2011.
Och apropå Filmstudion fick de redan igår glädjebeskedet att de är mer än välkomna tillbaka till Röda Kvarn, precis som Nordiska filmdagarna och andra som skulle vara intresserade av att ordna festivaler och filmevenemang.
Under mina år i Helsingborg har jag upplevt Röda Kvarn som en föga levande biograf. Redan under Triangelfilmstiden knirrade kvarnen oroväckande och med SF blev sjuktillståndet akut. Jag har suttit där ett antal gånger i stort sett ensam i kylan.
Nu talar representanterna för Folkets Hus om debattkvällar, direktsända evenemang, mötesverksamhet i biografens övervåning och att man ska hitta den rätta producenten som lokalt ska förankra och förverkliga denna nya sköna biograf.
Att ökenvandringen har pågått sisådär tre år, att kommunen har ägnat sig åt att pumpa över skattepengar till Bonnierägda SF, att man har utrett och högtidstalat och filmmanifestat alltmedan utbudet har varit under all kritik, att Röda Kvarn har tillåtits vara (trots hyressubventionerna) sommarstängd från mars till oktober och så vidare är denna dag förstås blott sotflagor i den framtidens vind som plötsligt har vänt.
Nu sveper den äntligen in över det som fram till höstens nyöppning av Röda Kvarn måste betraktas som Sveriges sämsta biostad.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus