Barnlitteraturen som valfråga
Åsa Sandell. "Barnlitteraturen – en valfråga?" Det var rubriken på en debatt på Kulturhuset i Stockholm härförleden. Och om man får döma av namnen i panelen har barnlitteraturen tyngd i valrörelsen. Eller vad sägs om bland andra en kulturminister (Lena Adelsohn Liljeroth) och tre partiledare (Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly) framme på podiet.
Förhoppningen är ju att ett stundande val ska spetsa till argumenten, uppmuntra till visioner men samtidigt mana till konkretion i politiska frågor. Men Kulturhusets debatt om vem som har ansvar för att barn och ungdomar får tillgång till litteratur pekar snarare i motsatt riktning. Rummet fylls av förutsägbara och till intet förpliktigande utsagor. Mona Sahlin: ”Alla har ansvar för att barn läser”. Kristdemokraternas Yvonne Andersson: ”Läsning är viktigt för att utveckla själen”. Lena Adelsohn Liljeroth: ”Brist på språk leder till våld”. Peter Eriksson: ”Jag är stolt över att Sverige är en ledande nation på barnlitteratur”.
Partiledare i all ära – men varför inte gynna en intellektuell diskussion genom att sätta partiernas kulturansvariga på podiet? Det blir en avslagen debatt som hamnar i upptrampade hjulspår: skatter, klass, arbetsmarknadspolitik. Alliansen, som bland annat representeras av kulturministern och av Folkpartiets statssekreterare Bertil Östberg, är mer pålästa och mer konkreta. Alltmedan de rödgrönas representanter framhåller bibliotekens viktiga roll, men mest ägnar sig åt att poängtera hur överens de är om allting. Mona Sahlin hävdar att ”vi tre har presenterat ett antal konkreta förslag” men vi får aldrig veta vilka de är.
En hel del är faktiskt hela panelen rörande ense om. Som vikten av att litteraturen måste kunna nå barn och ungdomar på internet. Och att det bör finnas fler böcker på minoritetsspråken på våra bibliotek. Eller hur viktigt det är med kunniga lärare och bibliotekspersonal.
Alla partiers representanter säger sig vara emot en litterär kanon, utom folkpartiet. Men partiet som drivit frågan väljer att ducka. Bertil Östberg tycker att frågan ”tillhör en annan debatt”. Jaha. Vilken då? undrar man stilla. Men det är bara Östberg som har kött på benen i diskussionen om varför pojkar läser mindre och halkar efter i skolan. Han menar bland annat att skolans betoning av individualisering och satsning på ”eget arbete” förstärker både klass- och könsskillnader. Elever från studieovana hem och pojkar får därmed mindre gjort än de duktiga, mer disciplinerade flickorna.
När kristdemokraternas Yvonne Andersson påstår att författarna har ett ansvar för att litteraturen genomsyras av etik och moral kommer jag att tänka på en annan aktuell fråga. Nämligen den skrämmande nymoralism som barnboksförfattare vittnar om, enligt tidningen Vi läser. Taket i barnlitteraturen har blivit lägre och redaktörerna på förlagen säger nej till ensamma barn, alkohol och rökning – av rädsla för ängsliga föräldrar.
Ska barnboken i första hand vara uppfostrande eller konstnärlig? Jag tror att en sådan debatt hade varit både intressantare och mer angelägen just nu.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus