Ett skepp kommer lastat
I veckan la de åtta fartygen i ”Freedom Flotilla” ut från
Pireus hamn. Det är nog fler än jag som har haft denna svettiga, skitiga
hamnstad utanför Aten som utgångspunkt för båtluffen i den grekiska
övärlden. Men den här gången handlar det om annat än om strandliv och sol.
Gunnar Bergdahl. Ett av fartygen heter ”Sofia” och är det konkreta uttrycket för ”Ship to Gaza-Sverige”. Här finns också båtar från ”Ship to Gaza-Grekland”, det turkiska IHH, den internationella aktiviströrelsen ”Free Gaza” och ”Europakampanjen för att häva belägringen av Gaza”. Ungefär 500 människor från ett 40-tal länder finns ombord. I lastutrymmena ligger mediciner, skolböcker, leksaker, avsaltningsanläggningar för dricksvatten, elgeneratorer, monteringsfärdiga hus, svetsaggregat, cement och byggnadsmaterial. Destinationen är den smala lilla strandremsa där en och en halv miljon palestinier lever fjärran från de gränser som FN en gång i tiden upprättade när staten Israel skapades 1947.
En gång i tidernas begynnelse jobbade jag på en av Broströms lastfartyg som gick på ”arabrutten”. Antingen seglade styckegodset till Haifa och Israel eller var det Latakia, Beirut och Alexandria som gällde. Några öppna gränser och normal handel förekom inte 1968. Och än mindre idag.
Situationen i Gaza är ett öppet sår. Sedan den israeliska invasionen för ett och ett halvt år sedan har denna smala strandremsa – ett av jordens mest tättbefolkade områden, föreställ dig sisådär 100 000 invånare på Ven – varit i blockad. Inget får forslas in utan Israels godkännande. En rätt denna krigsaggressiva nation med vapens makt har tagit sig.
Oavsett vad man tycker om Hamas och deras styre och hur stor vanmakten inför den hopplösa politiska situationen än kan förefalla är det ett oomtvistligt faktum att befolkningen – de där alldeles vanliga människorna som bildar den överväldigande majoriteten där som här – saknar det mesta. Många hus ligger fortfarande i ruiner efter bombregnet, den svarta smuggelmarknaden gynnar bara de med politiska kontakter (läs Hamas) eller ekonomiska tillgångar. Vanligt folk saknar vanliga saker. Just sådant som ligger under lastluckorna på konvojens båtar.
Israel hotar med militära medel när nu solidaritetsskeppen närmar sig det som bara kan beskrivas som världens största fängelse.
Israel påstår fräckt att eftersom man redan har brutit mot allt vad folkrätten heter har man också rätten att med militära medel upprätthålla denna folkrättsvidriga blockad. Konvojen som närmar sig med sina farligheter kallas ”propaganda-jippo” och påstås vara militärstrategiskt betingat. Israels flotta och luftvapen har beordrats att stoppa den med lämpliga medel.
Till och med Carl Bildt protesterar mot vapenskramlet och mot denna beskrivning.
Det fartblinda Israel vill få oss att tro att Gazaremsan är proppad av galna palestinska terrorister som alla skruvar ihop hemmabyggda raketer i sina sönderbombade källare. Vad FN, Amnesty och Human Right Watch säger spelar ingen roll. Denna välbeväpnade nation skapar sina egna lagar och lämnar internationell rätt och FN-resolutioner åt sidan.
Nu har även Henning Mankell och andra stigit ombord på ”Sofia” inför den sista delen av resan och gör initiativtagarna Mattias Gardell och Dror Feiler sällskap. Pireus har sjunkit ner bakom horisonten. Ska det blå Medelhavet färgas rött av blod och hat eller ska förnuftet vinna detta lilla humanitära slag?
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus