En svart måndag
Denna svarta måndag. Redan i gryningen kom de första splittrade
nyhetsrapporterna.
Gunnar Bergdahl. Fartygen på väg med förnödenheter till civilbefolkningen i Gaza har bordats av israelisk militär. 650 obeväpnade fredsaktivister, sex fartyg och en israelisk commandotrupp med understödjande helikoptrar. Skottlossning, Minst två, nej tio, nej 19 dödsoffer! 20, nej 40, nej ett 70-tal skadade!
Så proklamerades militärcensur och nyhetstystnad. Israels armé ”avväpnade” fredsaktivisterna. Fri information är lika farlig som nödproviant, leksaker och cement. Twitterflöden stoppades, mobiltelefoner tystnade, bloggar upphörde. Bakom avspärrningar och polisbevakning fick medierna gissa och spekulera. Anhöriga och vänner till de 650 frivilliga från 40 nationer ombord på de sex båtarna ägnade sig förtvivlat åt att söka fakta. Vem lever? Vilka bärs i land i den israeliska hamnen Ashdod på blodiga bårar? Vad hände egentligen därute på Medelhavet i gryningen till den 31 maj 2010? Den svenska riksdagsledamoten Mehmet Kaplans sista twitter innehöll bara orden ”INTERNATIONELLT VATTEN”. Så följde tystnad.
Låt oss slå fast följande: Israel har ingen rätt att borda fartyg på internationellt vatten. Israel har ingen rätt att definiera hela civilbefolkningen på Gaza – en och en halv miljon människor! – som terrorister. Israel har ingen rätt att proklamera en total blockad av Gaza. Israel har ingen rätt att med hänvisning till denna sin folkrättsvidriga blockad hänvisa till självförsvar. Israel har ingen rätt att stoppa nödhjälp till ett sönderbombar Gaza. Israel har ingen rätt att förhindra information. Allt detta har Förenta Nationerna – samma organisation som såg staten Israel födas – slagit fast i internationella bindande överenskommelser och resolutioner.
Låt oss också påstå följande: det elitförband av välutbildade kommandosoldater som tidigt i går morse bordade fartygen visste precis vad de gjorde. Att de måste ”försvara sig” mot de obeväpnade fredsaktivisterna är en lögn i krigshetsarnas tradition. Från Polen 1939, över Budapest 1956, till Bosnien 1994 och Irak 2003. Först påstod den israeliska armens talesmän att det fanns vapen ombord. Sedan att deras elitsoldater avväpnades och att skottlossning uppstod. Vem tror på sådant?
Israels fartblinda politik har nu försatt världen i ett nytt läge. Det redan totala mörkret över det palestinska folkets öde djupnar. Vad kommer att följa? En ny desperat intifada? En konfrontation med Turkiet? Kanske en internationell totalbojkott av Israel? Säkert nya FN-resolutioner som Netanyahu och hans regering hånskrattande kommer att fördöma.
En och annan fanatisk Israel-förvarare luftade sin cynism. Som Dansk Folkparti vars Sören Espersen menade att Israel ”har gjort precis detsamma som alla andra länder hade gjort i samma situation”. Eller MUF-ordföranden Niklas Wykman, som kallade Ship to Gaza ”terrorister”: ”Bra att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig”, var slutsatsen. Blodbadet på obeväpnade fredsaktivister tar han lätt på. Precis som situationen för civilbefolkningen i krigsruinerna på Gazaremsan. ”Ship to Gaza” var ju bara ”nyttiga idioter”. Så talar en sann anhängare av brutal statsterrorism.
Men alla vi som hoppas på fredliga lösningar, som tror på internationella överenskommelser, som ser tvåstatslösningen i Mellanöstern med en självständig palestinsk stat – den som var så nära för tio år sedan – som den enda möjliga framtidsvägen, alla vi känner djup sorg och förstämning.
Snart tvingas den israeliska krutröken skingras över händelserna och vi får ögonvittnens berättelser. Vi kommer att få veta vilka som sköts till döds denna svarta måndag då så mycket gick förlorat.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus