Islamism och verklig vänster
Devrim Mavi, chefredaktör på tidskriften Arena, analyserar den politiska kraftmätningen i Turkiet i skenet av de dramatiska händelserna utanför Gaza.
Bildmaterial
På Mavi Marmara miste nio passagerare sina liv.
Kultur. Varför fanns inte representanter för den turkiska vänstern ombord på båtarna i Ship to Gaza? Den frågan har jag ställt mig under veckan som har gått. Det är en nära nog sorglig insikt att solidaritet med Palestina och likaså andra sociala frågor i Turkiet helt har kidnappats av islamister – och till och med av fascister.
I Sverige flyttades fokus snabbt under den gångna veckan. Det som från början handlade om den israeliska arméns våldsamma kapning av båtarna med nio mördade civila och blockaden mot Gaza har nu landat i att handla om den turkiska organisationen IHH och fascistpartiet BBP.
Så som i andra polariserade debatter förlorar alla något i det som snabbt förvandlas till en tävling om vem som har mest rätt.
Från höger ser man mellan fingrarna med den israeliska regeringens och arméns brott mot folkrätten. Förståelsen för hur människor i Gaza har det och deras behov av humanitär hjälp faller nästan i glömska i stridens hetta.
Från vänsterhåll underskattar man betydelsen av vad propagandan om att vara martyrer, som IHH använder sig av i dagarna, betyder för de islamistiska rörelsernas framväxt i Turkiet och på andra håll i Mellanöstern.
I Sverige är det framförallt vänstern som hörs och syns när det gäller solidariteten med det palestinska folket.
I Turkiet har det visat sig vara helt andra politiska grupper som mobiliserar kring frågan. Den turkiska vänstern lider fortfarande i sviterna av militärkuppen 1980. Då förbjöds fackföreningar, studentorganisationer och även politiska partier. Bokhandlar stängdes och i skolundervisningen förbjöds ordet revolution för det kunde påminna om de revolutionära vänsterorganisationerna.
Samtidigt gick landet igenom en återislamisering. 30 års repressalier mot vänstern har haft effekt. Landet styrs av ett muslimskt parti och socialdemokraterna har drunk-nat i värsta sortens nationalchauvinism. Det finns få vettiga alternativ för människor helt enkelt.
Visst, det hela kan ge ett rätt sympatiskt intryck till en början. På turkiska IHH:s hemsida går det att läsa att organisationen bland annat har sett till att tusentals gråstarrpatienter i Sudan har fått genomgå ögonoperation. IHH:s arbete är världsomspännande, står det, och sträcker sig från att gräva vattenbrunnar i Burkina Faso och ge hjälppaket till föräldralösa barn i Makedonien till att hitta tak över huvudet till tjetjenska flyktingfamiljer i Istanbul.
Och så Ship to Gaza förstås.
Det är också när fartyget Mavi Marmara bordades av israeliska armén och turkiska medborgare sköts till döds som organisationen kom till mångas kännedom i väst. Vid en läsning av organisationens egen presentation undgår det ingen att IHH står på en islamistisk grund, samtidigt som många kännare i princip går i god för att organisationen inte är radikal i den bemärkelsen att den inte sysslar med väpnad kamp. IHH redovisar inte sina bidragsgivare utan säger att rika turkiska muslimer är finansiärer. Men bara det faktum att båten Mavi Marmara kostade 14 miljoner kronor att köpa ger anledning till spekulationer.
Det pratas både om saudiska pengar och pengar insamlade i Europa, framförallt från turkiska medborgare som lever i Tyskland.
Dessutom har IHH mycket nära relationer med regeringspartiet APK och fartyget hade premiärministern Recep Tayyip Erdogans välsignelse när det avseglade mot Gaza.
Frågor har ställts om de turkisk-israeliska relationerna. Tonfallet från premiär- och utrikesministern har varit hårt.
Men än har inte Turkiet exempelvis fryst några militära utbyten med Israel, en av den turkiska arméns viktigaste vapenleverantörer.
Samtidigt är det svårt att avgöra hur relationerna i hela Mellanöstern kommer att se ut i en mycket snar framtid.
Kaos och krigshandlingar är att vänta om Irans president Ahmedinejad skickar båtar med destinationen Gaza.
Att IHH organiserar hjälpsändningar till Gaza är inget fel i sig. Att anklaga de svenska deltagarna i Ship to Gaza för att göra gemensam sak med islamister är överdriven och missriktad kritik.
Däremot måste den svenska vänstern veta vilka intressen som finns i det internationella hjälparbetet och ta riskerna på allvar.
När islamister och fascister stärker sina positioner marginaliseras den verkliga vänstern i mellanöstern ytterligare.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus