Konsten att förstå människan
Kultur. Är alla filosofier en form av förtäckta självbiografier? Det är i alla fall vad Nietzsche hävdade i den glada vetenskapen.
Nu har den franske filosofen Michel Onfray tagit denna tanke vidare och applicerat den på ingen mindre än Freud. I den omdebatterade boken ”Le crepuscule d’une idole” (”En idols gudaskymning”) har Onfray precis lagt fram den något kontroversiella tesen att Freuds psykoanalys skulle vara en form av självbiografi, en vetenskap som endast skulle vara giltig för Freud själv.
Onfray, den ateistiske hedonisten som betraktar sig själv som ”postanarkist” och vars mål är att skapa ”mikrorevolutioner” – det vill säga små förändringar hos människogrupperingar som är någorlunda liktänkande, är inte nådig mot den store mästaren. Så här ser några av hans anklagelser ut:
Freud var kokainmissbrukare, Mussolinifantast och nazistvän, eftersom han under en längre tid arbetade på Göringinstitutet. Freud skulle dessutom ha lidit av storhetsvansinne då han såg Kopernicus, Darwin och sig själv som de tre tänkare som tagit västerlandet framåt.
Vad gäller psykoanalysen så är Oidipuskomplexet ingalunda ett universellt fenomen utan en sjuk människas privata fantasier. Alla drömmer inte om att döda sin far och ha sex med sin mor. Psykoanalysen är med andra ord ingen riktig vetenskap. De som försöker hålla Freudkulten levande är en bunt skurkar med ekonomiska intressen. För på det hela taget leder psykoanalysen ingalunda till några sexuella frigörelser utan till en borgerlig konformism, eller än värre – kapitalistisk individualism.
Dessa beskyllningar har fått de franska psykoanalytikerna att gå i taket, de anklagar Onfray för att vara en historieförfalskare som bara är ute efter att göra sig ett namn på Freuds bekostnad.
Jag skulle vilja säga att sanningen ligger som i de flesta fallen – emellan. Att avfärda psykonalaysen helt och fullt är lika dumdristigt som att sluka den med hull och hår. Vi får inte glömma att Freud i sina sena skrifter hävdade att psykoanalysen aldrig helt och fullt kan bota en människa. Däremot lär den oss kanske att leva med våra neuroser. Han gick så långt som att fråga sig om psykoanalysen alls kommer att behövas den dag man kan bota folk på kemisk väg.
Freud tyckte också att hans fallstudier även kunde läsas som romaner och att skillnaden mellan psykoanalys och konst eller litteratur inte var särskilt stor. För i slutändan handlar det bara om en enda stor men svår sak – konsten att förstå människan.
När Onfray anklagar psykoanalysen, så riskerar han att hamna i sällskap med högerextremister och råkapitalister som inte tycker att psykoanalysen är tillräckligt effektiv. Tacka fan för det! Vem skulle inte vilja lämna in sitt psyke på snabbreparation ibland...
Men saker och ting måste få ta sin tid. Sen får vi inte glömma att även Sartre, Deleuze och Derrida attackerat Freud. Det ligger i filosofers natur att se den egna filosofin som den allra bästa. Ödmjuka tänkare förpassas till historiens sopberg. Kanske dags att återerövra ödmjukheten.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus