Fransk apokalyps
Fransk fotboll skriver historia. Denna gång är det inte några bragder, utan på
grund av den såpopera som franska laget och dess förbundskapten Raymond
Domenech förvandlats till.
Siniziana Ravini.
Till en början var det knappt att Frankrike kvalificerade sig för VM i Sydafrika. Nu när Frankrike förlorat och måste vända hem med svansen mellan benen skriver France Soir: "Landslaget har lyckats bli till åtlöje för hela världen, med en mix av arrogans, inkompetens, bristande begåvning och professionalism". Le Parisien skriver: "Tack, killar, för att ni har lyckats förstöra den gryende sommaren för det franska folket som hade hoppats att ni skulle hjälpa dem att glömma vardagsproblemen”.
Den franska självbilden har börjat krackelera, men här är det ingen tidning som kopplar upp det franska övermodet med patriotism och kolonialhistoria. Det är inte spelarna det är fel på, konstaterar de flesta tidningarna, utan förbundskapten Raymond Domenech. Alla förluster kräver sin syndabock. Hur lyder då anklagelserna mot Domenech?
Han har haft en alltför arrogant ledarstil.
Han har bytt spelare och strategi som han byter kalsonger.
Han är så osäker på sitt omdöme att han måste lägga horoskop på sina spelare innan han tar ut dem.
Han har varit alltför impulsiv, som när skickade hem Nicolas Anelka när denne kallat honom ”jävla horunge” i omklädningsrummet.
Han grälar med allt och alla, senast Sydafrikas förbundskapten Carlos Alberto Parreira, som han vägrade ta i hand efter matchen.
Han kör dubbla diskurser – en för spelarna och en för medierna.
Och när Frankrike förlorade mot Italien 2006 friade han till sin flickvän i direktsändning. En desperat skenmanöver för att hamna i positiv dager.
Men det franska fiaskot kan knappast reduceras till en man. Man måste också titta på laget. På presskonferensen sade Patrice Evra: ”Problemet med Frankrike är inte Anelka, men förrädaren mitt ibland oss, som kommer från vårt lag och som vill förstöra för laget”. Och ett knäppare lag får man leta efter. När laget fick en rejäl summa pengar att investera i något altruistiskt, valde de att flyga in alla sina fruar till Kapstaden över en dag. De har också gett varandra lyxprostituerade i födelsedagspresent. En av dessa råkade dessutom vara minderårig. Och nu senast bjöd de på en träningsstrejk. Förstod de inte att det var sig själva de straffade när de gjorde så?
Igår gick de så långt som att förbjuda Domenech att åka med samma buss. Denne fick återvända till fots till hotellet. Det är bara korset som fattades på Domenechs bespottade Golgotavandring.
Om det är någon som förtjänar att föraktas är det den etnocentriske filosofen Alain Finkielkraut som hävdade att lagets inbördes konflikter berodde på deras uppblandade etnicitet och att några är okontrollerade förortkids. ”Laget representerar inte Frankrike, men ack vad det reflekterar landet!”.
Och konsekvenserna av denna soppa? Sponsorerna bryter avtal. Credit Agricole, Adidas och hamburgerkedjan Quick drar sig tillbaka. Som om inte detta var nog säger spelarna: ”Vi har ännu inte kommit ut med hela historien. Vi väntar tills vi kommer hem, sen skall ni få reda på ett och annat”. Vem kunde tro det? Att även fotbollspelarna blivit storytellers? Vi lever tydligen inte längre i civilisationernas- utan de motstridiga berättelsernas kamp.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus