En historia som måste berättas
LILLA FILMFESTIVALEN. Redan i januari kallade Åke Pettersson i radions Publicerat det för en "tystnadens konspiration" att de västliga tv-bolagens inte ville visa Maryse Gargours prisbelönta film "Marken talar arabiska". Denna dokumentär om hur judiska invandrare, sionister, gradvis, med våld och i enlighet med en länge hemlig agenda la beslag på palestiniernas land har av vissa judar betraktats som ett tystnadsbrott i sig, jämställt med förnekande av Förintelsen, därför att den enbart handlar om palestiniernas historia och inte nämner judarnas lidande under andra världskriget. Samtidigt har den regerande extremhögern i Israel lagt fram lagförslag som skulle förhindra demonstrationer och minneshögtider kring "Al Nakbah" (arabiska för "katastrofen"). Och när palestinier bojkottar varor tillverkade av bosättare i de ockuperade områdena, kallas detta "ekonomisk terrorism".
Efter att ha suttit av en fascinerande men tung söndag på temat Israel och palestinierna på Lilla filmfestivalen i Båstad och tittat på "Marken talar arabiska", som innehåller unikt och aldrig tidigare publicerat material som går tillbaka till tiden före båda världskrigen, håller jag med: det är upprörande om inte denna historia berättas vitt och brett. Vi är många som har mycket vaga kunskaper om den och den har betydelse för utvecklingen i Mellanöstern i dag. Palestinierna behöver, för allas vår skull, berätta sin historia. Den om Förintelsen kan vi i väst. (Däremot kan långt ifrån alla araber den!)
Denna tidnings medarbetare, Israelkorrespondenten Lotta Schüllerqvist var i Båstad för att presentera Terje Carlssons nya film "Israel vs Israel" som berättar om fyra stycken judiska hjältar, fredsaktivister som på olika sätt agerar, ofta med fara för liv och lem, mot deras eget lands extrema förtryck av palestinierna. Det är en hoppingivande film, så skönt att se att alla inte är likgiltiga, inte bibelbankande galningar ute efter det det land Gud lovat judarna. En är en rabbin som försvarar palestinska bönders rätt att odla sin jord, en en farmor som bevakar hur palestinierna behandlas vid de famösa gränsövergångarna som ofta finns långt inne i ockuperat territorium, en en före detta soldat som tagit som sin uppgift att berätta för alla exakt hur det går till att upprätthålla en ockuption och en är en anti-mur-aktivist. Naturligtvis blir de alla kallade förrädare och nazister av landsmän. "Israel vs Israel" kommer att visas av SVT.
Men den som fäster sitt hopp vid dessa undantagsmänniskor får inget stöd av vare sig Lotta Schüllerqvist eller Terje Carlsson: nej, de tror inte på fred inom överskådlig tid, nej, de tror inte på en tvåstatslösning. Inte heller finns det något hopp att hämta i den prisbelönade spelfilmen "Ajami", som kommer att visas i Sverige. En judisk-israelisk och en arabisk- israelsk regissör, Yaron Shani och Scandor Copti, berättar om några unga arabiska mäns och pojkars helvetiska livet i en förort till Jaffa, där det verkar ödesbestämt att gå i den fälla social nedrustning, fattigdom, arbetslöshet och rättslöshet gillrar: klansystemets rättsskipning och hedersvåld. Ja, våld över huvud taget, som den omedelbara, vanemässiga reaktionen på alla konflikter.
Enligt Lotta Schüllerqvist går medierna i den israeliska regeringens ledband, med undantag av Haaretz, medan filmen både är av god kvalitet och dessutom mera självständig och kritisk än till exempel tidningar och tv. "Ajami" är en bra film – passa på att se den när den kommer upp på biorepertoaren.
Efter en så totalt mansdominerad historia blir jag extra glad över att se Ängelholmsfödda Ziska Szemes roliga kortfilm "Me and My Nose" som handlar om Szemes besatthet av att få ett svenskt utseende. Hon jagar sina gener över hela jordklotet för att kunna ge näskirurgen en plausibel näsmodell och kommer fram till att egentligen är vi alla afrikaner. Så upplöses den etniska knuten med ett skratt.









Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus