Klotter eller konst?
"Vandalism eller viktig kulturyttring?" Läs Åsa Sandells krönika om
grafitti.
Åsa Sandell. Vandalism eller viktig kulturyttring? Graffiti väcker starka och motstridiga känslor. Inte minst i Stockholm. Där uppstod debatt efter evenemanget ”Art of the Streets” i augusti. Kritikerna menade att Riksteaterns konvent på Södra teatern uppmanade till illegalt klotter. Bland andra kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth ondgjorde sig i teve-sofforna.
Men trots protesterna kunde man under den helgen se livegraffiti av artister som Kaos, Ollio och Jolie, det anordnades diskussioner och workshops, och det fanns en laglig vägg att måla på.
På programmet fanns en 20-minutersfilm, ”En identitet i färg”, som beskriver trafikkontorets syn på graffiti. Men tyvärr fick jag och andra nyfikna vända i dörren. Filmen stoppades av Stockholms stad, eftersom ”den endast får användas i utbildningssyfte”.
Inte heller deltog Stockholms stad i debatten med rubriken ”Nolltolerans eller lagliga väggar?”
Det är en märklig inställning. Varför inte debattera, även i dessa graffitiliberala sammanhang, och stå upp för sin linje med nolltolerans? Varför inte möta en publik där nästan alla sannolikt är av en annan åsikt? Debatten blev nämligen beklagligt tam eftersom motståndarna mot lagliga väggar inte fanns på plats.
Malmö är en av de städer som valt en annan väg än Stockholm. Där har man kunnat måla legalt på p-huset Anna under många år, och förra året invigdes ännu en laglig graffitivägg vid Folkets park.
”Det anmärkningsvärda är att det här är första gången som någon utanför Malmö frågat hur projektet har gått”, sade Sverker Haraldsson från Malmö stad, som satt med i panelen.
Vissa menar att lagliga väggar leder till mindre oönskat klotter, och dessutom ger målarna en möjlighet att utöva sin konstform. Andra, som Stockholms stad, hävdar att lagliga väggar snarare uppmuntrar till klotter och skadegörelse.
Solveig Hollari från Brottsförebyggande rådet förklarade dock att det inte finns några vetenskapliga belägg för någon av uppfattningarna.
Så mycket debatt blev det nu som sagt inte och panelmedlemmarnas argument lät emellanåt toleranta in absurdum:
”Graffitikulturen lever efter andra regler vilket man måste acceptera”, sade till exempel Björn Jonsson, före detta socialarbetare som forskar om graffiti.
Men också Stockholms nolltolerans, som infördes år 2006, kan få märkliga konsekvenser. Som när en kulturskola förbjöds att måla graffiti på sin bakgård. Eller när byggföretaget JM tröttnade på det ständiga klottrandet på ett byggplank och bjöd in erkända, skickliga graffitimålare att göra en riktig målning. Då sade kommunen nej!
Inte bara i Malmö utan också i Göteborg och Norrköping finns det lagliga väggar. Och i graffitins födelsestad New York är man tuff mot klottrare, men erbjuder några lagliga väggar till hugade målare.
Månne en pragmatism som också Stockholm eller Helsingborg skulle må bra av.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus