Till bananrepublikens försvar
Gunnar Bergdahl. Ett av de mer bisarra inslagen i sverigedemokraternas propaganda är deras påstådda martyrskap. Senast praktiserat i veckan när TV4 på goda grunder stoppade den öppet rasistiska filmen de hade åstadkommit. Vilken förföljelse! Vi anmäler till PO och Justitiekanslern och Europadomstolen för detta övergrepp på de mänskliga rättigheterna! Och så ringer vi till våra danska vänner. Såväl Pia Kjærsgaard och de som blivit hennes marionetter i den danska regeringen kan man lita på: "Valobservatörer till Sverige!" och "Bananrepublik värre än i Östeuropa!"
Som om vem som helst har rätt att få vad som helst publicerat var som helst. Som om TV4 vore en del av den bloggosfär där sd-politikern Per T K Wahlberg vällustigt citerar rasistiskt bråte om "negern" och hur denne "käkar bananer, våldtar passerande kvinnor och slåss med andra negerhannar".
I bloggosfärens sillstim finns inget ansvar och alltför många deltagare som skriver först och tänker sen. Om det ens kan kallas för det.
Skulle vår offentlighet fungera på samma sätt behövde vi ingen tryckfrihetslagstiftning, inga lagar om hets mot folkgrupp eller lagar till skydd mot förtal. Och inga ansvariga utgivare som tar – just det – ansvar för vad som publiceras. Jag har skrivit det tidigare och jag gör det gärna igen: En dagstidning är ingen anslagstavla. Lika lite som en nationell tevekanal är det.
Den där valfilmen – ett desperat försök att få upp främlingshatet på valrörelsens agenda där jobb, välfärd, skatter, alltså verkliga politiska frågor intar självklar position – kostade visst en miljon kronor att få till. Det kan till exempel inte ha varit helt enkelt att hitta de där burkorna som statisterna i filmen bär. Själv har jag aldrig sett någon med burka i Sverige. Har du?
Jag kan bli djupt upprörd och förbannad när jag tänker på att jag och du och alla har varit med att finansiera filmen. Sverigedemokraterna har systematiskt plundrat kommunalt och regionalt partistöd – tänkt att i vårt politiska system gå till kommunalt och regionalt partiarbete – för att bekosta en nationell valrörelse. De har en valbudget som är mer än dubbelt så stor som vänsterpartiet, den är större än miljöpartiets och jämförbar med flera av regeringspartiernas.
Denna demokratins ekonomiska konsekvens har alltså bekostat till exempel den där valfilmen. Och alla resor och torgmöten och flygblad och valstugor och affischer och trycksaker och valsedlar och utskick och interna möten där dessa stackars martyrer har givits demokratins möjlighet att på betald arbetstid formulera och föra ut sina extrema åsikter.
Att då beskriva sig som "förföljda" i en "politiskt korrekt" svensk "diktatur" – ofta i deras fria bloggosfär jämförd med DDR – där 95 procent av svenskarna står för det brutala förtrycket är just bisarrt.
Sd är och förblir detta lilla fixerade enfrågeparti vars verklighetsbild är att allt fixas med främlingshat och invandrarstopp. Deras valfilm var i det perspektivet en ögonöppnare. Försöken att göra sig själva anständiga och seriösa pulveriserades på mindre än en minut.
Vill man få sig ett gott skratt, en kommentar och några nyttiga faktauppgifter till främlingsfientligheten ("...men vi har i alla fall Landskrona... snyft, snyft") rekommenderar jag följande länk i den oändliga sfär där ansvariga utgivare inte närvarar och upphovsrätten är piratiserad:
http://www.youtube.com/watch?v=V5bx4rUvcoo
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus