Björn Söders negerboll
Gunnar Bergdahl. Det finns en guru i svensk journalistik när det gäller det sverigedemokraterna. Han heter Niklas Orrenius och är reporter på Sydsvenskan i Malmö.
Under många år har denne välskrivande journalist följt partiet. Senast jag såg honom var på tevesändningen från partiets valvaka. Ifjol publicerades hans bok "Jag är inte rabiat. Jag äter pizza" där han samlade några av sina reportage om sd med uppföljande kommentarer. Så till den milda grad expert har han blivit på vad svenska journalister ska ägna sig åt att han ofta intervjuas av andra journalister.
I sina reportage lyfte han bland annat fram hur förföljda sd-medlemmar har blivit genom åren, hur skolledningar valt att inte fastanställda lärarvikarier för att de är företrädare för ett främlingsfientligt parti. Hans tes – som han inför valrörelsen höll föredrag om på andra tidningsredaktioner, till exempel just denna – är att journalister måste vara konsekvensneutrala. Att negativt vinkla reportage och texter om främlingsfiender hotar journalistikens trovärdighet.
Niklas teser har snabbt blivit journalistisk konsensus. I löpande nyhetstext skriver man inte längre att sd är "främlingsfientligt". Det har TT och Niklas Orrenius bestämt. Något har alltså hänt i svensk media sedan valet 2006. Nu ska media i nyhetsrapportering utelämna denna sakliga beskrivning. Än ska man inte "skriva folk på näsan", än blir det "tjatigt", än ska man som nyhetsreporter lämna sina demokratiska värderingar i skrivbordslådan och vara "objektiv" oavsett konsekvenser.
Men det enda iögonfallande som inträffat sedan förra valet är förstås att det främlingsfientliga sd har blivit ett något större främlingsfientligt parti. Dess systerparti, nationaldemokraterna, är det dock fortfarande OK att kalla främlingsfientliga. Precis som med de där nynazistiska stollarna i Grästorp. Men så är de ju inte så många heller!
Trots denna påfallande förändring odlar sd ständigt myten om sitt martyrskap och om förföljelsen från "medie-etablissemanget". Ur ett läsarperspektiv torde förändringen uppfattas som om sd förändrats. Något de själva ständigt försöker göra gällande. I den politiska sfären – från höger till vänster – delar ingen Orrenius konsekvensneutrala slutsats att de ska behandlas som "vilket parti som helst".
I en beröringsskräck inför de demokratiska grundvärden som svenska tidningar står för – även denna – gullar nu på danskt vis svenska journalister med sd. I veckan har vi till exempel följt ett egendomligt mediedrev mot fackliga organisationer som diskuterar att utesluta främlingsfientliga sd-medlemmar eller i alla fall inte acceptera att ha dem som företrädare. Deras uppfattningar strider nämligen mot fackföreningarnas stadga. Att sd är den organisation som ständigt genomför nya utrensningar av partirepresentanter som tycker "man ska sätta en kula i pannan på alla invandrare" eller bloggar om våldtäktsbenägna "negerhannar" är inget att offra för mycket nyhetskrut på. Lika lite som att den "misshandlade" sd-representanten i Malmö enligt rättsläkaren själv rispade in ett hakkors i pannan.
En verklig bottennotering hittade jag i veckan. I Dagens Nyheter, Sveriges största dagstidning (10 oktober). Där följer, stort uppslaget, reportern Ewa Stenberg Helsingborgs egen blågula dalahäst i riksdagen, Björn Söder, under en trivsam dag. I riksdagscaféet ber denne demonstrativt om en "negerboll" och i sin fartblinda konsekvensneutralitet skriver reportern redan i ingressen om hur "historiskt" det ska bli när Söder äntrar talarstolen för första gången. Ursäkta mig! Minns någon vem som var först uppe av nydemokraterna 1991?
Att en gruppledare i ett svenskt riksdagsparti ber om "negerbollar" är tydligen inte ens en nyhet. Men så vet vi ju alla också vad de är för figurer. Egentligen.
Du Niklas, tack ska du ha för Björn Söders publicerade negerboll!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus