Demonfria nationalister

Johan Malmberg uppmärksammade i HD för en tid sedan en analys av sverigedemokraterna som gjorts av statsvetaren Mats Lindberg i Nerikes Allehanda. Det Nerikes Allehanda gjort är egentligen märkvärdigare än så. Först får Jimmie Åkesson själv skriva en helsida om sverigedemokraternas ideologi. Dagen efter får statsvetaren analysera ideologin i en lika lång artikel. Båda artiklarna är synnerligen upplysande.

Vad som slår en redan vid läsningen av Åkesson är att man här konfronteras med klassisk nationalsocialistisk ideologi. Det Lindberg kan komplettera med är Per Engdahls betydelse för de förändringar som ideologin genomgått sedan kriget.

Vad är det som är nazistiskt hos Åkesson? Nationalismen, den villkorade jämlikhetstanken, alla svenskar är jämlika, och den allmänt konservativa hållningen. Så såg också den klassiska nationalsocialismens självförståelse ut. Åkesson bekänner sig visserligen till demokratin. Men det framgår att begreppen nation och folk är överordnade allt annat. ”Vi sätter aldrig några andra intressen före det svenska folkets”.

Viktigt är förstås, som Lindberg påpekar, övergången från biologisk till kulturell rasism. Det är en stor faktisk förändring, det är inte bara samma sak fast i en mer smaklig förpackning. ”Du är sämre av födsel och vad du än gör kan du inte undvika att vara sämre”, så kan man ju formulera den biologiska rasismen. ”Din kultur är underlägsen, men om du avsvär dig din kultur, utrotar allt hos dig som har påverkats av denna kultur, ja, då är du i princip inte längre underlägsen”. Det skulle väl i så fall vara den kulturella rasismen.

Jag har påpekat att den kulturella rasismen är något svårare att totalt fördöma än den biologiska. Dessvärre för sverigedemokraterna är det också svårare att finna en positiv motivation. Vad är svensk kultur? Om den alls kan bestämmas är den i varje fall något föränderligt. Varför är man rädd för framtidens förändringar, när man går med på alla förändringar som skett i det förflutna? Tyskar som översvämmade våra städer på medeltiden och gjorde urnordiskan plattysk. Kristendomen som gav oss en orientalisk religion som i sekler kom att prägla svenskarna. Starkare än något annat i det nationella arvet. Och så vidare.

Jag tror att kärnan i sverigedemokraterns attraktion är islamfientligheten. Det är kanske den vi i stället borde diskutera. Här finns en folklig fördomsfullhet med viss spridning. Ett behov av en demoniserad fiende och vid behov en syndabock. En paranoia gödd av skräck för terrorister. Ett effektivt motstånd mot detta kräver kunskap om islam och om olika tolkningar av Islam. Och en diskussion med muslimer. Det går inte att generalisera om invandrare, trots behovet hos några av tydliga fiendebilder. Det går inte ens att generalisera om muslimer. Men det går att föra en öppen diskussion, som är något annat än slapp välvilja.

Det är säkert den debatten vi borde föra. I stället för att bekymra oss om den där mannen i folkdräkt som bär på en orimlig dröm om en avdemoniserad nationalsocialism.

Lars Westerberg
lars.westerberg@mail.com