I den kinesiska fastighetsbubblan
Göran Leijonhufvud om den växande fastihetsbublan i Kina.
Göran Leijonhufvud. Fastigheter, fastigheter, fastigheter. Människor i Kinas städer är helt besatta av att köpa bostäder och följa värdestegringen – för hittills har priserna bara gått uppåt även om det varit några hack i den uppåtpekande kurvan.
Bara i vårt bostadsområde Äppelgården i Peking finns tolv mäklarkontor på cirka 3 000 bosatta. När mäklarna inte hänger över sina datorskärmar kretsar de som rovfåglar kring oss boende, beredda att slå klorna i nya köpare och säljare.
Sedan Äppelgården stod färdigt för fem år sedan har priserna här fördubblats. Karusellen snurrar vidare i Peking, nya spekulanter kommer in från landsorten och vi har, som Internationella valutafonden IMF konstaterade, ”en bostadsmarknad som alltmer börjar förlora kontakten verkligheten”. En bubbla, helt enkelt.
Regeringen, som delvis har underblåst denna utveckling, börjar bli orolig, höjer räntan och begränsar möjligheterna att köpa en andra bostad i spekulationssyfte, et cetera.
Men det finns många kineser med pengar som inte låter sig avskräckas av sådant. De har bestämt sig för att fastigheter ger en säkrare avkastning än till exempel börsen. Så de åker till Hongkong och köper en lägenhet.
Det händer att fastlandskineser kommer dit med en hel resväska full med sedlar och betalar hela köpesumman kontant för lägenheter i klassen motsvarande 10 miljoner kronor, eller till och med 20 miljoner.
Vid ett besök nyligen i Hongkong hörde jag många berättelser om hur dessa spekulanter norrifrån kommer in på alla nivåer och driver upp priserna. Fastighetskungarna, som kontrollerar Hongkongs ekonomi, har ingenting emot det. Den lokala regeringen sitter sedan länge i knät på dessa pampar och i den mån regeringen agerar är det mest för syns skull.
Min tandläkare i Hongkong berättade hur flera unga par i hennes omgivning flyttar hem till föräldrarna igen när de inte klarar amorteringarna på bostaden. Först blir föräldrarna förtjusta när de kommer närmare barnbarnet. Men med en massa uppmärksamhet från fyra vuxna och från en lågavlönad hemhjälp från Filippinerna blir barnen snart bortskämda odågor.
Många par tvekar också att skaffa barn och vill absolut inte ha mer än ett. Den strikta familjeplanering med ett barn per familj som myndigheterna infört i Kinas städer, tillämpas alltså ”frivilligt” av Hongkongborna utifrån ekonomiska skäl.
En taxichaufför stönade när vi frågade om ekonomin. Han jobbar 14 timmar sju dagar i veckan för att bekosta studierna i USA för sonen och den dyra hjärtmedicinen för hustrun.
”Det här är bara en regering för de rika. De rika blir bara rikare och de fattiga blir bara fattigare.”
Han säger utan att tveka att det var bättre på engelsmännens tid – således före 1997 när Kina tog över och gav Hongkong ett visst självstyre.
”Det var bättre sjukvårdsförmåner på den tiden, hyrorna var rimliga och klyftorna var inte så stora.”
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus