Ett språk, ett folk, ett fackombud?

Turerna kring bussföretaget Keolis i Jönköping har kanske mest varit en mardröm för Kommunalarbetarförbundet.

I måndags rapporterade Ekot om hur anställda bara fick tala svenska, så även på deras raster. Keolis centralt gick raskt ut med att ingen sådan policy fanns, och Jönköpingskontorets regler förklarades ogiltiga. Det lokala fackombudet har dock envetet försvarat språkförbudet. Dessutom har han både lyckats antyda att invandrare är ett arbetsmiljöproblem (italienares yviga gester, utlänningars gapande vid lunchbordet) och att krigen i Somalia beror på somaliers bristande intelligens.

För Keolis är det nog lite skönt att fackombudet genom sina rasistiska uttalanden får bära hundhuvudet.

Språkförbud är ju nu ingenting nytt. Idén om något slags enhet som naturligt och önskvärt har använts tidigare för att straffa eller disciplinera människor som talar språk den dominerande gruppen inte förstår. Det vet man i Tornedalen, bland annat.

Men historien här handlar också om ett fackombud som helt tycks ha glömt vem han representerar, som frankt hävdar att arbetsgivaren kan göra vad han vill för ”han äger stället”.

På en arbetsmarknad allt mer på arbetsgivarnas villkor, är också det nog så oroande.

Patricia Lorenzoni
yarembera@yahoo.se