En sorglig samling danskar
Malin Waak går på tryckfrihetsmöte och möts av en unken stank.
Kultur. Trots de målade änglarna i taket kändes det lite som att ha hamnat i helvetet.
Självklart kom jag för sent till ”Trykkefrihedsselskabet” möte, vars ämne för kvällen var den svenska debattkulturen – som enligt sällskapet är hotad som inskränkt – men erbjöds ändå vänligt den sista stolen.
Kvällens gäst var Mikael Jalving, författare till boken ”Absolut Sverige – en rejse i tavshedensrike” (som Diana Holmberg recenserade här på kultursidan 13 mars) och det krävdes inte många sekunder i den fullsatta lilla salen för att förstå att mannen befann sig bland vänner. Stämningen befästes av en nickande och skrockande dansk församling på 50+.
Det var helvetet. Eller snarare kändes det som om att ha råkat fastnat med pjäxan hos rabiata rumpnissar.
Arrangemanget inleddes av journalisten Erik Meier Carlsen, författare till boken ”Folkhemspopulismen” som gav en nykter och nyanserad bild av skillnaderna mellan bland annat socialdemokratins utveckling i våra båda länder – så långt allt väl. Men när sedan Ingrid Carlqvist – speciellt inbjuden för att avsky den svenska debattkulturen – blev det på allvar läskigt. Hennes beskrivning av svenskar var inget annat än en lång hånfull jeremiad om hur vi själva anser att vi är moraliskt överlägsna och är fullständigt skräckslagna för att yppa något som kan avslöja något om de lägre och mer primitiva sidorna i vår natur. Visst finns det både för- och nackdelar med hur svenskar och danskar griper sig an saker på olika sätt. Dock kommer jag aldrig att tycka att fördomar, påhopp och grova generaliseringar är någon lämplig form att klä beskrivningarna i.
Teg gjorde jag fram tills efter pausen när jag med hettande kinder blev tvungen att ta avstånd från hennes fjäskande salva om att ”vi skåningar” rent faktiskt hellre vill tillhöra Danmark och är djupt skeptiska mot vad de håller på med i Stockholm.
Och sen Mikael Jalving. Som ju skulle vara kvällens clou. När jag hörde honom på Malmö högskola för ett tag sedan var tonen mer rabiat. Nu verkar han trots allt ha tagit till sig av kritiken, till exempel den förödande som Per Svensson delade ut i det danska debattprogrammet ”Deadline”. Han kallade då Jalving för en ”nyttig idiot” sedan dansken framträtt på ett möte med nationaldemokraterna. Nu låter han lite mer å-ena-sidan och å-andra-sidan, på ett ett sätt som man sällan hör i danska medier.
Det här skulle ju handla om Sverige, men det gjorde det inte. Inte egentligen. För den här lilla klubben är ingenting annat än en förevändning för att tillsammans med likasinnade få tugga fradga över oliktänkande och svartmåla muslimer. Det är nojigt. Det är obehagligt. Det är oanständigt.
Glöm allt om att man här har rätt att fritt få uttrycka sin mening. Tro mig. Jag försökte.
