Gick Sovjet under för att det var för tråkigt?
Sovjets arkitektur stelnade i ett likriktat formspråk. Men när Moskva tappade kontrollen löstes ideologiska påbud upp, skriver David Isaksson, och särskilt skedde det i imperiets utkanter.
Bildmaterial
Ceremonipalatset i Tbilisi Georgien. R. Dzjorbenadze, V. Orbeladze 1985.
Georgiska motorvägsministeriet i Tbilisi Georgien. G. Tjachava, Z. Dzjalaganija, T. Tchilava, V. Klinberg 1974.
Institutet för robotik och cybernetik i St Petersburg. S. Savin, B. Artiusjin 1987.
Cosmic communist constructions photographed
Frédéric Chaubin
Taschen
Första meningen: "This project came about by chance."
Boken. Kunde Sovjetunionens kommande sönderfall först anas i dess arkitektur? Om man får tro Frédéric Chaubins tankeväckande bok Cosmic communist constructions photographed verkar det faktiskt så.
Som i få andra länder speglade den sovjetiska arkitekturen statens politik. Inga privata initiativ var möjliga. Byggnadsestetiken utvecklades inte inom arkitekturteorin, utan av den politiska regimen.
När Chrusjtjov övergav Stalins bombastiska stil 1955 deklarerade han att all onödig utsmyckning skulle ”elimineras”. En ny fas i sovjetisk arkitekturhistoria hade inletts. Likriktning var ledordet och byggnader skulle se ut på samma sätt över hela Sovjetunoinen.
2003 befann sig Frédéric Chaubin i Litauen. Han besökte ett sanatorium i Druskininkai. En vän till honom berättade att byggnaden, som var uppförd 1979, var en hyllning till Gaudí och ritat med full frihet.
Chaubin fotograferade sanatoriet och upptäckte under sina fortsatta resor till länderna i före detta Sovjetunionen att under en 15-års period, med start omkring 1970, lyckades sovjetiska arkitekter bygga säregna och personliga skapelser.
Oftast hittade han dem i imperiets utkanter som i Georgien, Uzbekistan och Baltikum. Chaubin såg det som ett tecken på att Moskva hade tappat kontrollen. Ideologiska påbud löstes upp och försvann innan de nådde Sovjetunionens utkanter.
Arkitekterna hämtade inspiration från två håll. Den första var det regionala arvet. I Uzbekistan och Azerbajdzjan för byggnaderna i Chaubins bok ofta tanken till moskéer. I Baltikum ligger stilen nära en nordisk tradition.
Rymden var den andra inspirationskällan rymden. Det var allt mer uppenbart att Sovjetunionen aldrig skulle kunna erbjuda ett materiellt välstånd i nivå med det i de kapitalistiska länderna. Rymden fick därför mer och mer en religiös innebörd. Den likande ett löfte om ett kommande liv där socialismens idéer skulle förverkligas.
De cirkusbyggnader som ser ut som flygande tefat och som man hittar på många ställen runt om i Sovjetunionen, var verkligen tänkta att föreställa rymdskepp som landat.
Att det fanns en bred kritik mot likriktningen inom arkitekturen i Sovjetunionen är helt klart. Den går att hitta på många håll. Chaubin nämner den inte, men filmen Ödets ironi, en av de mest populära sovjetiska komedierna, den visas fortfarande varje nyårsafton på rysk tv, handlar om en man som förväxlar sin lägenhet i Moskva, med en i Leningrad eftersom de ser exakt likadana ut.
De som i dag fotograferar sovjetiskt arkitektur brukar betona sönderfallet och den usla kvaliteten. Chaubin gör precis tvärtom. Hans bilder visar byggnadernas löfte om en utopi. Men konstruktionerna är inte bara utopiska, utan också subversiva.
Bilderna tydliggör Sovjetunionens problem. Att se dem som en kritik mot likriktningen, passar bra med idén att Sovjetunionen gick under för att det var för tråkigt.
Arkitekternas nyvunna frihet är ett tecken på en försvagad centralmakt. Att man hämtade inspiration från regionala traditioner kan ses som uttryck för ett ökat nationellt medvetande.
Kanske kan man också i den sovjetiska arkitekturen ana ett sent uppvaknande i Kreml, för estetiken rörde sig faktiskt från utkanten till Moskva.
1988 står Ryska vetenskapsakademien - ett märkligt futuristiskt byggnadskomplex med invecklade stålkonstruktioner på taken - färdigt in centrala Moskva. Periferin hade till slut kommit till centrum, men Sovjetunionen skulle bara existera i tre år till.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus