Berglin - populära antipopulister

"En fläskig volym att dänga i soffbordet". Så lanserar Galago förlag Jan och Maria Berglins samlade serier över en tioårsperiod, som går under det dinosauriskt klingande namnet Bronto Berglin.

Och nog är det fläskigt alltid. Men framförallt är det roligt så man kiknar – fortfarande. Tio år av samtidskommenterande serier skulle ju annars lätt kunna blekna.

Istället visar Berglins än en gång oss både det som man helst velat glömma, och det som man inte visste, men alltid anade kunde finnas – som exempelvis pölsabonanza på Ica i Gävle.

För det är just bagatellen som är grejen. Med en ironisk touch på rätt ställe, så att varken herr eller fru i det evinnerligt käbblande medelålders svenneparet med de stora näsorna kommer undan med äran i behåll. Eller deras barn, grannar, Bjällermalms, för att inte tala om mediala digniteter av alla de slag.

De har kallats för "Sveriges mest inflytelserika ledarskribenter" – och uppenbarligen är det något i tilltalet, balansgången mellan jante och klassisk bildning, den välformulerade kommentaren och förmågan att välja ämne, som gör dem så älskade. Att deras karaktärer travesterar Fröding samtidigt som de diskuterar julgranar ("fulgranar") säger väl en hel del om vilken nationell självbild de lyckas ringa in.

Serieskapare som i fyra rutor lyckas dekonstruera (och naturligtvis totalt parodiera) intresset för Da Vincikoden och samtidigt göra en konsthistorisk kommentar, växer trots allt inte på träd. Och det jag gillar med Berglins är just det: att de är populära anti-populister.

Dagsstrippen må vara på utdöende. Det är det ändå ingen som kommer ihåg när en Berglingubbe brister ut i ett lika lamt som indignerat "Nämenvaf..."

Jenny Högström
jenny.hogstrom@hd.se 042-489 91 40